- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
67

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skiljetecknen och andra skriftecken - 55. Utropstecken (!) - 56. Komma (,)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 67 -

Ex. Hvad hör jag! Håll uti
Spring genast t ropade han.

3. Stundom sättes
utropstecken inom parentes inuti
meningar (i citat) för att påpeka
tryck- eller skrifEel, besynnerliga
påståenden, ovanliga ord o. s. v.
Ex. Karlen skref, alt han blifvit
bragd[t] i olycka. I sådana fall
nyttjas stundom, inom parentes,
det latinska ordet sic (= så) i
st. f. utropstecken.

Anm. 1. Inuti tal, bref o. d.
plägar man omsluta
tilltalsnomi-nativer med kommata i st. f. att
sätta komma före och
utropstecken efter dem. Ex. Det är,
mina herrar^ ingen lätt fråga,
somvi här dryfta. Nu, kä re vän^
måste jag sluta detta bref. Jfr
Komma (56. A. 12).

Anm. 2. I slutet af
önske-och uppmaningssatser är det
stundom skäl att sätta punkt. Jfr
Pankt (58. 3).

Anm. 3. Man får ej sätta
utropstecken efter utropssatser,
som till betydelsen äro
vilkors-satser, och ej häller vid slutet af
meningar, i hvilka dylika satser
förefinnas. Ex. Kom (= om
du kommer)^ så skall du få se.
{Icke »koml så skall du få se»
eller »kom, så skall du få se!»).

Anm. 4. I allmänhet bör
inom en mening ej gärna
förekomma mer än ett utropstecken.
Det gäller derför att noga tillse
huruvida utropstecknet tillhör hela
meningen eller en del deraf. Ex.
Hör på, gossel Ack, hvad lyckan
är flyktigt Skapa i mig^ o Gud^
ett rent hjerta t »Gd»^ skrek han,
Ȁd att jag slipper se digU. i^Drott-

ning, Björn! du fåfängt jagare.
(Tegnér.)

56. Komma 0) är ett
skiljetecken, hvars användning är i
flere fall mycket vansklig.
Följande regler torde kunna tjena
till någon ledning.

A. Detta tecken bör utsättas

1. Mellan samordnade
huf-vudsatser, i de flesta fall. Ex.
Gossarna läsa^ och flickorna
skrifva. Hon sjunger^ och hon
dansar. Konung Johan III
beslöt att bryta med den katolska
kyrkan, och de jesuiter, som då
befunno sig i Sverige, blefvo
bortjagade. 1^1 storm pröfvas män,
och i nöden värn. Nog var det
kallt, x>ch det dugtigt ändå. Det
är din sak, och inte min. Fröken
B. spelar bra, men hennes mor
spelar bättre. Antingen läser
Hjalmar, eller är han ute i
skogen. Ju mer han arbetade,
dess friskare blef han. Hon är
lycklig, ty hon är nöjd. Han
är vänlig mot alla, dock (1. men
dock) ej så, att han tillåter sig
smickra någon. Nordanvindama
komma från kalla nejder,
derför (1. och derför) medföra de
köld. Jfr B. 1.

Anm. 1. När den sista
satsen i en satsbindning är
kon-klusiv (har någondera af konj.
alltså, derför, följaktligen, för
den skull eller således), kan den
förbindas med den föregående
satsen genom och eller samt, i
hvilket fall komma bör nyttjas,
eller vidfogas utan kopulativ
konjunktion, hvarvid i st. f.
komma ofta semikolon användes.
Jfr Semikolon (57. 2).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free