- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
109

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjektiven - 89. Adjektivens deklination

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

o. Miklagård (= »den stora
gården»).

Anm, 3. Egen »antager i
allmänhet icke best. form. Dock
eger undantag någon gång rum,
när ordet har en härledd adj. bet.
(särskild, utmärkt, besynnerlig),
t. ex. denna egna förmåga, hans
egna sätt att vara. Men äfven
i denna mening tages ordet ofta
obestämdt, t. ex. han är mycket
egen, det år eget, han har sitt
eget hufvud (är egen). Man
säger det är hans egen stil (hand,
handstil), men hans egna stil
(egenartade skrifsätt)». Svenska
ak:s ordlista.

Anm. 4. Adjektiven frid (jh
fritt, af fri), lat, mån, rädd (jfr
rätt), snöd, såt, ^r, vred och
vän böra ej nyttjas i neutr.
sing. obest. formen posit. Många
undvika denna form äfven i
bil-tog, flat och kry.

3. Adjektivet som predikativ
kan i pluralis utan ringaste
olägenhet få ändeisen -a i alla
genus. Ex. Gossarna äro flitiga.
Flickorna äro vackra. Barnen
äro lydiga.

Anm. I talspråket iakttages
denna regel nästan allmänt. I
skrift åter vidhåller mången
onödigtvis ändeisen -e för mask.

4. I sammansättningar, som
bestå af två adjektiv, får i
regeln endast det senare
böjnings-ändelser. Ex. Djupgående far-

Dyrköpta erfarenheter,
En-färgadt tyg. Den
evangelisklutherska kyrkan. Ett
fransk-engelskt leæikon. Ett
högtraf-vande tal. Finspunnet garn.

Anm. 1. Undantag gifvas
dock, t. ex. hö^tlofmuL Halft^ ,
annat nyttjas jämte halfannat,
och botanisterna skrifva ömsom
ettårig (växt) och enårig.

Anm. 2. Sättes ett adjektiv
eller participium i neutrum
såsom särskildt ord framför ett
annat adjektiv eller participium,
så är det förra att betrakta
såsom en adverbiel bestämning och
må ej genom bindetecken
förenas med det senare. Ex. En
dyrt (= på ett dyrt sätt)
vunnen erfarenhet. Man bör
följaktligen ej skrifva »det
svenskt-spanska handelsfötdraget», »det
franskt-kinesiska kriget», »en
dyrt-vunnen erfarenhet» e. d.

5. En stor mängd adjektiv
äro oböjliga, nämligen alla på
-a, -e, ^om, -s, -es och -tals.
Ex. Allahanda, enahanda,
enstaka (gårdar), forntida,
framtida, grannlaga, laga (fång,
skifte), lagtima (riksdag), lika,
långväga, mångahanda, nutida,
olaga (häktning), omaka (skor),
reda (penningar), sakta (mak,
eld), samtida, sentida, sjumila
(skog; icke »den sjumile skogen»
1. »sjumile skogar»), stilla (frid;
icke »den stille gossen»),
tjugo-mila, tolfmila, udda, urarfva,
urbota (brott), urtima (ting),
åsyna (vittne), äkta (kanalje;
den äkta skalden; icke »den äkte
skalden»); frälse, gramse, gängse,
oense, ofrälse, skatte, öde, ömse
(å ömse sidor); enkom, lagom;
allskön8\ gammaldags,
medelålders (man), rättskaffens, (ett)
stackars (barn); inrikes, invärtes
(bruk), urminnes (tid), utrikes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free