- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
210

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 144. Om språkets renhet - 145. Om sammanhang och tydlighet i framställningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning» (D. »overbevisning»)
of-vertygolse (se lél. 17.);
»öfver-bärande» (D. »overbærende»),
öfverseende fördragsam;
»öfver-gifven» (D. »övergiven»),
uppsluppen, yster (se 141. 17.).

7. Sfisom exempel pà antagliga
nybildningar mà nämnas
bodlånga, bazar; gångbana, trottoar;
mellan folklig, internationel;
namnsyssla (A. Hedin), sinekur;
ortvänja, acklimatisera;
rundskrif-velse, cirkulär; skede, period;
skämtlynne (O. B. Svahn),
humor; veæelbruk, cirkulation.

8. Olämpliga nybildningar och
efterbildningar frän främmande
språk äro exempelvis
»afstam-ling», ättling; »andig»,
andlig; »begeistring» (T.
»begeist-rung»), hänförelse, hänryckning;
»dikterisk» (T. »dichterisch», af
»dichter», skald, poet), poetisk;
»eldsolycka», eldsvåda:
»ersättare», suppleant; »hemskefull»
(Stagnelius), hemsk, fasansfull;
»missbilliga», ogilla;
»missgynnande», ogynsam; »muntration»,
munterhet, förlustelse;
»munvinkel », mungipa;
»obegagne-1ig», oanvändbar, obrukbar;
»oför-hàllsmässig» (obs. »förhållande»),
oproportionerlig; »omisskänbar»,
omisskännelig; »opàklaglig»,
oklanderlig; »sjelfransakelse»,
sjelfpröfning; »skuldenär»,
gäl-denär; »stadman», ställföreträdare;
»uppbevara» (T. »aufbewahren),
förvara, tillvarataga, taga vara på,
gömma; »vingelkärra», velociped.

145. Om sammanhang och
tydlighet 1 framst&lln Ingen.

1. Mellan särskilda stycken
(afdelningar) och meningar böra

finnas naturliga öfvergångar, så
att framställningen icke blir tvär
(abrupt).

2. I en mening (period) böra
ej inrymmas satser eller
satsdelar, som äro alltför olikartade
till sitt innehåll. Det är
exempelvis olämpligt att skrifva: »Herr
ö. är fetlagd, men glad»;
»Runeberg är Finlands ypperste skald,
och han var en skicklig jägare»;
»Gefle är en betydande
handelsstad, och der var 1869 en stor
eldsvåda»; »Född 1812, utmärkte
sig Carl Säve genom grundliga
insigter i de nordiska språken».

3. De särskilda delarna af
hvarje mening måste så
anordnas, att de icke kunna hänföras
till andra ord än dem, till hvilka
de rätteligen höra. I st. f.
»Universitetsundervisningen skötes af
professorer, adjunkter och
docenter, som företrädesvis taga
yngre studerande under sin led-’
ning» bör det heta: ... o/
professorer, adjunkter och docenter,
af hvilka de senare ... eller:. . .
docenter. Det är företrädesvis
de senare . .. (Relativbisatsen
står tydligen som attribut endast
till ordet »docenter».) I st. f.
»Mæcenas grundlade ett tidehvarf
af frid och lugn, hvilket var väl
behöfligt» skrifve man: ... frid
och lugn. Riket hade i sanning
behof af både det ena och det
andra e. n. d. »Det första
Tegnér på Rämen grep sig an med
var att studera grekiska», i st. f.
Det första Tegnér grep sig an
med på Rämen var .. . eller:
Att /Studera grekiska var det för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free