- Project Runeberg -  Renskrivaren och andra berättelser /
26

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renskrivaren - IV. Trohet intill döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Då hade jag fått slag på eftermiddagen.»

»Ser du, din junker! ... Jag har ju rätt, skulle jag
tro?»

»Otvivelaktigt, men ...»

»Men?»

»Tänk om det vore paktum! ... Hin vete om det inte
vore skäl att dröja med buteljerna, tills man finge reda
på den saken!»

»Ack, din toker! ... Tror du att en sådan svärfar
tager en sådan måg för att veckan efter bröllopet se honom
sitta på gäldstugan? ... Eller tror du, att en sådan måg
ej förr skjuter sig för pannan eller rymmer till Ryssland,
än han ingår på slika villkor?»

»Du har rätt, du skall hänga, som man säger ... Därför
trava marsch till Rejsens källare! ... Leve bruden och
brudgummen åtminstone till smekmånadens slut!»

»Innan dess har du smekt dina tjugutusen riksdaler.»

»Få se vem som först ledsnar, brudgummen eller jag,
ha, ha, ha!»

»Ha, ha, ha!»

De bägge muntergökarana avlägsnade sig. En nära
dem stående ung man med rockkragen uppdragen högt
över öronen, så att den skylde hela ansiktet, följde dem
länge med ögonen. Därefter, sedan de bägge
hedersmännen försvunnit, vände han blickarna mot den strålande
fönsterraden, flyttande dem från det ena fönstret till
det andra, men själv orörlig som en bildstod.

»Nå, vad tyckte du om bruden, min lilla beskedliga?»
frågade nära den unge mannen en karlröst.

»Åhjo, som folket är mest», svarade en kvinnostämma.

»Som folket är mest, säger hon ... Jag tyckte det var
det finaste papper jag någonsin sett.»

»Åhja, nog var hon grann ... den där sidensargen
kostar pengar den, skall jag säga ... Det är ingen konst
att vara vacker, när man är så där tillklutad.»

»Jaså, det stack henne i näsan, tror jag?»

»Men det vet jag, att om jag stode brud, inte skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:01:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/renskriva/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free