Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lao dung - Ching Chi, »lao dung: omvandling till proletär livsinställning genom kroppsarbete», 29 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi skulle till Yenantrakten. Vi kom fram till Yenan den 28 februari
1959. Det var kallt och det snöade och vi frös. Vi inkvarterades på
hotellet och det bodde många grupper där som var från Sian och
skulle ut på Iao dung. Vi fick stanna på hotellet några dagar under
det att hsienmyndigheterna diskuterade var vi skulle placeras. Till
slut tilldelades min grupp Liu Ling Folkkommun. Folkkommunen
beslöt att vi skulle till Liu Ling Arbetsbrigad. Alla nio kördes vi ut
till Liu Ling. Det var den 2 mars år 1959. Det var en varm
eftermiddag och Gamle Sekreteraren Li Yiu-hua satt härute utanför
grottan och rökte. Han tittade på oss en stund och sedan sade han:
»Jag vet att de flesta av er aldrig gjort något riktigt arbete någon
gång i hela ert liv. Vi skall försöka hjälpa er. Ni skall inte
överanstränga er i början. Jag skall försöka hitta enkla arbeten åt er först
så att ni kan vänja er vid att arbeta med händerna. Det bästa är
väl att ni smular sönder torr dynga och hjälper till med att frakta
jord till en början. Sedan får vi se.» Två i gruppen hade gjort
kroppsarbete förut. Men vi andra sju hade aldrig gjort någonting.
De första fjorton dagarna var svåra för oss alla. Vi var alldeles
värk-brutna och bara somnade så fort vi lade oss. Men ingen skrattade
åt oss i alla fall. Så småningom började det gå bättre. Men också de
två som sade att de kroppsarbetat förut var lika trötta som vi andra
trots att vi bara höll på med det lättaste arbetet. Det som annars
bara gamla gubbar och kvinnor med bundna fötter får sköta.
Vi hade två grottor, en för kvinnorna och en för männen.
Kvinnornas grotta var den där Tsao Chen-yung bor nu. Vi hade en man
som gjorde mat åt oss, han gjorde också mat åt sin familj samtidigt.
Vi fick betalt av vår byrå, samma lön som vi hade inne i Sian. Två
gånger i veckan fick jag brev från min man. Vi hjälpte till att bygga
den där kollektivmatsalen här bakom som skulle användas under
skördetiden. I den brukade vi visa film ibland om kvällarna.
I juli valdes jag att leda kvinnogruppen. Vi hade ett möte här
på planen utanför grottorna. Det var ett sådant möte var månad,
man diskuterade arbetet och förberedde nästa månads arbete.
Brigadledaren hade talat med mig och sagt: »Kvinnogruppen behöver
din hjälp. Nu finns tre arbetsledare bland kvinnorna här och ingen
av dem kan vare sig skriva eller läsa. Din sak blir inte bara att leda
arbetet utan också att lära de andra ledarna läsa och skriva. Du får
sex månader på dig för detta.» Jag sade till honom: »Om det
verkligen är så att kvinnorna litar på mig och själva väljer mig så skall
jag göra mitt bästa.» På mötet valdes jag. Jag blev mycket lycklig
över att kvinnorna trodde på mig. Det var min första
förtroendepost. Först var jag rädd för uppgiften ty jag var ju stadsflicka och
hur skulle jag kunna leda arbetet på landet? Allting var ju så olika.
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
