Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en av hans ungar åt honom, för lokomotiven skulle
just ge sig i väg. Ser ni, där nere långt bort från
ali ära och redlighet måste de alltid rädda sina
lokomotiv, då det blir krakel, för utan dem kan man inte
upprätthålla någon trafik. Ett halvt dussin
amerikanska hustrur och lika många barn sutto hopkrupna
på vagnsgolvet jämte oss andra, då vi gav oss i väg;
och Ecuadorsoldaterna, som skulle ha skyddat våra
liv och vår egendom, fyrade av sina gevär och öste
över oss en störtskur av kulor innan vi kommo ur
skotthåll.
»Vi övernattade ett stycke uppåt landet, och inte
förr än dagen därpå kommo vi tillbaka för att ta
reda på hur det stod till. Jo, det stod just vackert
till. Varenda godsvagn och passagerarvagn, vartenda
växelställ och till och med varenda tralla hade det
mexikanska packet vräkt ner från bryggan i sextio
fots vatten ovanpå »Governor Hancock.» De hade
bränt ner lokomotivstallet, satt eld på kolförråden och
tygat till reparationsverkstäderna alldeles skandalöst.
Ja, och tre av våra kamrater hade de knäppt, och
dem måste vi begrava i största hast. Det är hett
där nere hela året om.»
Julian Jones gjorde en lång paus och över axeln
studerade han sin hustrus ansikte, där hon satt med
butter min och koxade rätt framför sig.
»Jag har inte glömt guldklimpen», försäkrade han
mig.
»Inte den där slinkan heller», fräste det lilla
kvinn-set, skenbarligen till sothönorna som paddlade på sjöns
yta.
»Jag har hela tiden bara haft guldklimpen i sikte . ..»
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
