Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara värdt en sådan näring? Jo, den måste blifva till mjölk
och så blifva njutbar för de omyndiga.»
Utom dufvan och lammet, om hvilka vi redan talat,
få bilderna af åtskilliga andra djur i katakomberna tjäna
som symboler af kristna föreställningar. Haren erinrar om
lifvets förgänglighet och människornas snabba lefnadslopp.
Påfågeln, som redan hos hedningarna var sinnebild af
upptagandet bland gudarna (apoteosen) och hvars kött
man ej trodde vara underkastadt förruttnelse, kom hos de
kristna helt naturligt att beteckna uppståndelsen.
Detsamma var förhållandet med tuppen, som efter den långa
natten förkunnar, att morgonen är för handen. Örnen är
hos konung David ungdomens sinnebild; hos de kristna
betecknar han andens förnyelse genom Guds nåd. Hjorten,
som släcker sin törst, är själen, som längtar till eller redan
njuter de himmelska fröjderna, men har för öfrigt hos olika
kyrkofäder olika betydelse. Hästen, med eller utan palmen,
antyder den kristne, som löper på vädjobanan, för att vinna
segern och det eviga lifvet. Att oxen skall betyda
predikanten, som plöjer människans sinne och utsår det
gudomliga ordets sädeskorn, påstår Cassiodorus, ovisst om med
rätta; denna symbol är i alla händelser sällsynt.
Äfven växtriket har fått bidraga till de första kristnas
sinnebildsrikedom. Att palmen betecknar »seger i det
krig, som kött och ande föra med hvarandra», såsom
Ambrosius säger, är ju helt naturligt, då man betänker, att
hela antiken använde palmkvisten såsom segersymbol. Däraf
härledes ock dess användning som tecken för
blodsvitnesbördet, för segern, som martyren vinner i döden.
Olivkvisten, som både hos hellener och romare var triumfens
tecken, betyder hos de kristna, isynnerhet i dufvans mun,
frid. Träden erinra om den eviga lustgården och beteckna
måhända äfven de kristna, ty, säger Fulgentius, vi äro träd,
planterade på Herrans åker; vår herre Kristus är
örtagårdsmästaren. Kransen och kronan äro segertecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
