Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nakenhet och klädselsätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett vittnesbörd härom ger oss den famösa turnyren.
Sedan den i början av 1700-talet, i trots av vämjelse
och äckel, fått sin bekanta plats tryggad åt sig,
befanns den av de pryda vara anständig, och dess välde
syntes onedstötligt, tills det föll en fyndig
motståndare in att utsprida det rykte, att den i
längden skadade sina bärarinnors hy och kom
åtminstone deras näsor att rodna. Då försvann den
med ens. Den dök upp igen mot slutet av samma århundrade
och fick den rättframma benämningen cul postiche.
Pryderiet försonade sig snart med saken, men försonade
sig icke med benämningen, innan den blivit förkortad
till postiche. Våra samtida ha bevittnat turnyrens
tredje ankomst till världen, pryderiets förnyade
erkännande av dess anständighet samt estetikernas
och klädselhistorikernas eftermäle åt den bortgångna,
ett eftermäle, som kan återgivas i det enda ordet
skamlöshet.
Omkring år 1740 var det rent av oanständigt att visa
sin ansiktshy. Pryderiet fordrade, att denna anstötliga
nakenhet skulle döljas under smink och puder. Något
längre fram förklarades det vara oanständigt, ja
onaturligt att bära eget hår i stället för peruk. Däremot
var det mot slutet av 1700-talet icke oanständigt att bära
ett så urringat livstycke, att barmen, när dess ägarinna
gjorde en livlig rörelse, lämnade sitt rymliga fängsel.
Man finner härav vad pryderiets omdömen äro i sig själva
värda. De rätta sig efter moderna och skifta med dem.
I ett avseende är dock pryderiets uppfattning fast och
oföränderlig: i fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
