Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 THEODORE. ROOSEVELT
vördnad både som menniska och som hufvudet för en stor kyrka. Jag
erkänner fullkomligt hans rätt att mottaga eller icke mottaga hvem som helst
och på hvad grund som helst, som han anser giltig, och om han icke vill
mottaga mig, skall jag icke för ett ögonblick ifrågasätta det tillbörliga i hans
handling. Men å andra sidan måste jag vägra att underkasta mig vilkor,
som på något sätt begränsa min handlingsfrihet. Jag hoppas, att han skall
finna det lämpligt att mottaga mig på den bestämda dagen." Ambassadörens
svar löd: "Audiensen kan icke ega rum utom på de vilkor, som antyddes i
det förra telegrammet." Härpå svarade Roosevelt kort och godt: "Den
föreslagna presentationen är naturligtvis nu omöjlig." Och därvid blef det.
Den 16 maj stod Roosevelt vid den kort förut aflidne engelske konungen
Edward VII:s bår i London. Han hade den 11 förordnats af president Taft
att såsom Förenta Staternas representant bevista konungens begrafning,
hvilken försiggick den 20 maj. Af Cambridge-universitetet hedrades
Roosevelt med juris-doktors-graden. Den 7 juni uppträdde han i Oxford med ett
föredrag öfver ämnet: "Biologiska analogier i historien", hvarefter
universitetets vice-kansler, Lörd Curzon, helsade honom med ett tal på latin och
tilldelade honom hedersgraden doktor i civillag. Han erhöll således i
England två juridiska hedersgrader. Såsom förut nämndt, erhöll han i Berlin
filosofiska doktorsgraden. Denna utmärkelse tilldelades honom äfven af
universitetet i Kristiania. Den lärda världen i Europa torde icke ofta ha
varit så frikostig med heders- och vördnadsbetygelser mot en amerikan.
Men hur många amerikaner, eller hur många medborgare af andra nationer
har det väl funnits, som gjort sig förtjenta af samtliga de benämningar eller
epitet, med hvilka Lörd Curzon i sitt latinska anförande tilltalade Roosevelt:
"Sträfsammaste (strenuissime) bland män, mest utmärkte bland
rollinhaf-varne på verldsteatern, jemlike med de äldste konungar,
menniskobeherska-re, vidundersutrotare, och dock den menskligaste bland menniskor, med
intresse för allt, äfven det svartaste svarta". Roosevelts europeiska resa var
någonting enastående, och med idel glada minnen derifrån återvände han till
sitt hemland.
IX.
EFTER HEMKOMSTEN.
Den 18 juni 1910 landsteg Roosevelt i New York. Minst H£ million
menniskor stodo och väntade på det ögonblick, då han skulle komma i sigte.
Musikkårer spelade, kanonskott dundrade, ånghvisslor tjöto, men allt
öfver-röstades af folkskarornas jubelrop. En af borgmästare Gainor tillsatt
mot-tagningskomité af 300 medlemmar, med Cornelius Vanderbilt som
ordförande, mötte resenären, innan han landsteg. Efter landstigningen skakade
Roosevelt hand med ett par hundra personer och hade något vänligt ord
för hvar och en. Bland dem var en ung man, som presenterade sig som
student från California-universitetet. "Det universitetet", utbrast Roosevelt,
"borde känna sig tacksamt mot mig. ty jag skickade en elefant dit. Jag tror.
att det är första gången ett universitet fått en dylik present, och det var
ingen hvit elefant heller." I spetsen för den procession, som omedelbart
anordnades, red en skvadron polismän, följd af en musikkår och 150 rough
riders, bland dem ett par unga bröder vid namn Abernethy, som ridit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
