Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 4. April 1933 - Radioteatern - Georg Bernard Shaw - Alfred de Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibsens »Gengångare». Det blev en fruktansvärd explosion. Men
kampen hade flyttats över på rent engelsk mark, och man saknade
ett engelskt stycke med den verklighets skärpa och den
hänsynslöshet, som kunde ge det nya dramat dess sociala appell.
Teaterns ledning bad Shaw om ett stycke. Han tog upp ett
motiv, på vilket han arbetat tidigare tillsammans med William
Archer och gjorde det till sitt eget. 1892 spelades Shaws första
drama »Änklingars hus», fränt och kvickt, med konventionella
figurer, men med en vass och djupt trängande social udd.
Stycket gjorde icke lycka, icke ens bland den nya riktningens
vänner, men England hade fått sin nya dramatiker.
Fortsättningen är tillräckligt lysande för att ej behöva berättas
i detalj. Den omfattar i detta nu 35 dramer, av vilka väl bortåt
hälften spelats i Sverige. Det är en dramatisk livsgärning,
vari höjdpunkten betecknas av verk sådana som »Hjältar»,
»Candida», »Människa och övermänniska» (hos oss missvisande
översatt med »Mannen och hans överman»), »Doktorns dilemma»,
»Androcles och lejonet», »Pygmalion», »Tillbaka till Metusalem»,
och »Sankta Johanna». Man kan icke om denna dramatik säga
att den speglar hela vår tids idévärld, ty spegelbilden är kall
och objektiv. Men däremot kan man säga att den samlat
samtidens idéliv i så gott som alla dess viktigaste brännpunkter
och där fått stoffet att brinna eller brännas, brinna med lysande
och upplysande låga eller brännas i den förtärande kvickhetens
eld. På scenen har Shaw varit en oförliknelig agitator för de
idéer som bära livets märke, en obarmhärtig och mefistofelisk
hånare av allt som förtjänat att sopas bort, en stor avslöjare av
tidshumbugen. Under fyrtio års tid har han genom sin
intellektuella skärpa, sin obönhörliga energi, sin etsande kvickhet och
sitt hjärtas idealitet rensat den andliga luft vi levat i och gjort
den lättare att andas. Edvard Alkman.
ALFRED DE MUSSET är poeten och drömmaren bland
1800-talets franska romantiker. Född i Paris 1810 var han
omkring i83o tillräckligt gammal för att ryckas med och
entusiasmeras av den krets, som med Victor Hugo i spetsen
kämpade för de nya romantiska idealen. Men hans beundran
svalnade snart, trots att han i denna krets gällde för det
poetiska underbarnet. Kretsens praktiska reformprogram, dess
politiska, religiösa och sociala planer, voro honom främmande,
han bröt sig ut. För hans passionerade, litet viljelösa natur,
var frihet detsamma som frihet från plikter. Själv trodde han,
att han härmed tagit avstånd från romantiken; vi som se hans liv
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
