Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr. 8. 1933. Svensk självstyrelse. Internationella ekonomiska frågor - Svensk självstyrelse - XIV. Stadsjuristen jur. dr Halvar G. T. Sundberg: Den moderna kommunalstyrelsens grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, som blev kommunens centrala förvaltnings- och
verkställighetsorgan. Motsvarande ställning inom kyrkoförsamlingen erhöll
kyrkorådet och i fråga om skolväsendet ékolrädet. Genom 1862
års kommunalförordning för stad ordnades vidare städernas
kommunala förvaltning, för vilken 1817 och 1843 års förordningar
endast haft begränsad betydelse, i det stadsförvaltningen
handhafts, förutom av magistraterna, av ett flertal, växlande
organiserade förvaltningsorgan samt stadens äldste (se s. 3oo).
Stadé-fullmäktlge blevo nu stadsförvaltningens medelpunkt, med
drat-éelkammaren som främsta förvaltnings- och verkställighets organ.
I prinicipiellt hänseende innebar 1862 års reform betydande
förändringar. I första hand är att nämna, att kommunernas
befogenheter nu upphörde att vara beroende av särskilda
be-myndiganden. Den bestämdes i stället genom den allmänna
formeln, att kommunmedlemmarna ägde handhava sina
gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter;
kyrkostämmans befogenhet angavs dock genom en uppräkning av de till
stämmans handläggning hörande ärenden. För sina sålunda
angivna kommunala ändamål erhöll kommunen fri
beskattningsrätt. Vidare fick kommunen sig tillerkänd en i förhållande till
statsmyndigheterna självständig ställning. Myndigheternas
uppgift inskränktes till en kontroll i efterhand av att kommunen
icke missbrukade sina befogenheter. Denna kontroll skulle
utövas dels genom underställning, dels genom besvär. Den
förra innebar, att vissa viktigare kommunala beslut för sin
verkställbarhet blevo beroende av statsmyndighets godkännande.
Besvärsinstitutet åter gav myndigheterna möjlighet att på
yrkande av kommunmedlem undanröja lagstridiga kommunala
beslut. Någon prövning ur lämplighetssynpunkt eller möjlighet
att föreskriva, vad kommunen skulle göra, medföra* däremot
besvären icke längre.
En nyhet utgjorde de landétlng, i regel ett för varje län, som
1862 inrättades genom en särskild då utfärdad förordning.
1930 års kommunallagar hava numera ersatt 1862 års
kommunalförordningar. I nu ifrågavarande hänseenden bygga de nya
kommunallagarna på 1862 års principer. Den enda här
betydelsefulla avvikelsen av principiell natur är, att
folkskoleväsendet i städer och större landskommuner regelmässigt är en
borgerlig kommunal angelägenhet. Halvar G, F. Sundberg.
LITTERATUR:
E. Schalling, Sockenmenighetens utveckling till juridisk person
(Statsvetenskaplig tidskr. 1927). Gleerup. Årgång kr. 10: —•.
N. Herlitz, Svensk självstyrelse, s. i5—55. Geber. 1933.
—■ Svensk stadsförvaltning på i83o-talet. Norstedt. 1924. Kr. 7: 5o.
3°5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
