Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 12. December 1933 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort lysande reseskildringar och en engelsk historia, som det
är en ren glädje att läsa, han har producerat otaliga essayer i
frågor, som varit aktuella, när han skrev om dem, eller blivit
aktuella, därför att han skrivit om dem, och så har han gjort
en komedi, Trolldom, som kommer att uppföras i radio.
I allt vad han skrivit är han debattör. Han har ständigt
någonting att förfäkta, och han förfäktar det oftast med en
fyndighet, som fullkomligt bländar, ibland med en envetenhet,
som tröttar, och nästan alltid med en iver, som leder honom till
överdrifter. Genom den djungel av briljanta infall och förryckta
hugskott, av lysande resonemang och hårdragna
argumentationer, som under detta hans trettioåriga debatterande vuxit
upp, kan man följa några stycken tämligen tydliga
tankegångar.
Chesterton är övertygad och orubblig demokrat. I ogrumlad
tro på folkets inneboende resurser och i obegränsad medkänsla
med de fattiga är han en värdig efterföljare till den av världens
stora diktare, som haft den mest genomgripande betydelsen
för honom: Charles Dickens. Det har kanske av det föregående
framgått, att hans demokratiska tänkesätt lika litet som Dickens’
utan vidare låter sig förenas med något bestämt partiprogram.
Det beror inte på någon svaghet i hans övertygelse. Enligt
Chestertons uppfattning beror det givetvis på någon svaghet i
partiprogrammen.
Chesterton är solid optimist och säkerligen den mest grälsjuke
av alla optimister. Man kan med en viss sanning säga, att hans
optimism liksom Dickens’ bottnar just i hans demokratiska
tro, i hans bergfasta förtröstan på folkets outtömliga tillgångar.
Men det är lika sant att hans optimism bottnar i hans egna
outtömliga tillgångar. Han är själv för viril och för vital,
för livaktig och livsduglig för att kunna förneka, att livet är
någonting gott och värdefullt och på det stora hela taget
ytterligt trevligt. Hans optimism innebär ingen blind tro på
utvecklingen. Han är snarare optimist i trots av den riktning som
utvecklingen tagit. Hans fasta hopp är, att utvecklingen skal
kunna gå tillbaka: den tid som bäst motsvarar hans ideal, är
medeltiden. För dem som påpeka, att man inte kan vrida klockan
tillbaka, har han ett enkelt och dräpande svar till hands. Den
enkla sanningen är, säger han, att man kan. Och efter det
argumentet förefalla de flesta invändningar betänkligt torftiga
och snusförnuftiga. Likväl bör man kanske, med tydlig risk
att bli snusförnuftig, antyda, att det är lika osannolikt, att
Chestertons medeltid kommer att förverkligas, som det är
osannolikt, att den någonsin varit förverkligad. Han lovprisar
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
