Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stadsfullmäktigvalen i Stockholm.
De kvinnliga kandidaterna.
MissTite oet mrs Coates Hanses
i Viktoriasalen.
Stockholms F. K. P. R. hade den 18 febr.
nöjet att få liöra två engelska
rösträtts-kvinnoi*, miss C. Tite och mrs M. Coates
Hansen, tala om suffragettrörelsen samt om
rösträttsfrågans läge i England efter
re-formbillens återtagande. Föredragen
åhördes med det livligaste intresse av en publik,
som till sista plats fyllde salen och som
utom av de vanliga föreningsmedlemmarna
bestod av ej så få utomstående» bland dem
ett stort antal män.
Båda talarinnorna äro suffragetter och
tillhöra den av mrs Despard ledda Women’s
Freedom League. Ordet lämnades först till
miss Tite, som lämnade en intressant och
belysande skildring av orsakerna till
suff-ragettrörelsen oeh dess verkningar och
framhöll hur Englands kvinnor varit
tvungna att gripa till våldsmedel för att
göra sin röst hörd. Utan sådana hade de
i Över 40 år förgäves kämpat för sin sak,
under vilken tid ej mindre än 32 motioner
om kvinnans rösträtt kullpratats i
parlamentet. Och kvinnorna behöva göra sin
röst hörd, därför att de äro så mycket sämre
ställda inför lagen än männen, därför att
de få olika löner för samma arbete och
framförallt för att kunna på ett effektivt
sätt motarbeta den vita slavhandeln, för
vilken England f. n. är centrum, och
åstadkomma bättre skydd för barn och unga
flickor. Brott mot dessa behandlas i
England synnerligen milt, och talarinnan
påpekade det orimliga i att man blir
ursinnig över att några orkidéer förstöras (som
bekant, hade nyligen ett par suffragetter
brutit sig in i ett av de stora växthusen
vid Kew och förstört en del orkidéer), men
man låter lugnt unga flickor gå under och
barn misshandlas. Suffragetterna ha
emellertid nu bragt det därhän, att kvinnans
rösträtt nu icke längre kan förlöjligas eller
pratas omkull utan behandlas som en
allvarlig fråga, vilket bäst visas av att
regeringen lät förslaget om allmän rösträtt
för män falla samtidigt med tillägget om
kvinnorösträtten.
Talarinnan uppmanade till slut sina
åhörare att icke instämma i förkastelsedomen
över dessa kvinnor, som kämpa och offra
sig för sin sak och som med sin taktik
blott följa det exempel som otaliga gånger
givits dem av männen. I England har
varje reform vunnits genom strid, och
kvinnorna ha dock till skillnad från männen
aldrig dödat någon människa. Att man
höjt ett sådant anskri över suffragetternas
stridsmetod tycks alltså tyda på att man
uppskattar egendom högre än människoliv.
Efter miss Tites med intensivt bifall
mottagna föredrag talade mrs Coates Hansen
om den nuvarande politiska situationen i
England. Hon började med att framhålla
det inkonsekventa i talet om att kvinnorna
genom duglighet i det kommunala först
skola visa sig värdiga den politiska
rösträtten — dels äro de, såsom de engelska
lagarna äro, totalt utestängda från
möjligheten att visa något i den vägen, dels har
det aldrig vid tal om rösträttsutvidgningar
for männen satts i fråga, att de först skulle
visa sig värdiga. Talarinnan övergick så
till en skildring av det s. k.
förlikningsförslaget förra året, som föll på grund av
irländarnas svek trots alla deras löften.
Under de följande månaderna ha
kvinnorna även fått de mest glänsande löften, men
alla ha svikits. Tillägget om rösträtt för
kvinnor i regeringens reformbill ansåg
talarinnan från början vara dödsdömt av
regeringen. Den hade emellertid hoppats på
nya våldsdåd från suffragetternas sida att
skylla på, men då dessa uteblevo, fann man
i sista stund att tillägget skulle göra
re-formbillen till en helt ny lag, och därmed
fick hela förslaget om allmän rösträtt falla.
Kraftigt bifall följde även på mrs Coates
Hansens tal. Bägge föredragen tolkades
till svenska av fröken M. Nordenfelt.
Måndagen den 24 febr. talade miss Tite i
Uppsala, även där inför en intresserad och
fulltalig publik.
De kvinnliga kandidaterna till de
stundande stadsfullmäktigvalen i Stockholm
utgöra som bekant dels den kärntrupp, som
redan fullgjort ett mandat i
stadsfullmäktige och nu står under omval och som
består av fru Broomé och fröknarna
Lindhagen och Hedin, dels de nya och oprövade,
som i olika valkretsar nämnts som
lämpliga för det maktpåliggande värvet.
Rösträtt för kvinnor har vänt sig till dessa
kvinnliga kandidater för att få några
upplysningar om deras ställning till de
kommunala frågorna och har inhämtat
följande.
Fru Emilia Broomé, som fått andra
rummet i fjärde kretsen, har så mycket att
förtälja om sitt arbete i stadsfullmäktige, att
det gott skulle räckt till för en hel artikel
om henne ensam. Men som utrymmet är
begränsat, måste vi inskränka oss till några
helt summariska uppräkningar.
På grund av sitt medlemskap i
stadsfullmäktige har fru Broomé insatts i
folkskole-överstyrelsen och i folkskoleöverstyrelsens
yrkesskolenämnd, hon är ordförande i
styrelsen för yrkesskolan för sömmci^skor och
i kommittéen för organisation av 6-dagars
skolan för hemsömmerskor, likaså i den
kommitté som har att inkomma ined
utredning och förslag om undervisning i
hus-hållsgöromål för unga kvinnor. Vidare är
fru B. medlem av kommittéen för
ordnande av handarbctsundcrvisningen i
folkskolan. Som man ser ha fru Broomés
krafter blivit ganska betydligt tagna i anspråk.
Helt blygsamt vill hon själv låta påskina,
att detta beror på att det finns så få
kvinnor att tillgå inom stadsfullmäktige
att de som sitta där bli nästan
överansträngda.
Fru Broomés arbete har, som torde
framgå av det föregående, bl. a. gått ut på att
främja den kvinnliga yrkesutbildningen.
Av hennes motionsverksamhet finner man,
att hon utom för den kvinnliga
yrkesundervisningen arbetat för nykterhet, för
arbetslöshetens bekämpande m. m. Under
förberedelse ligger en motion om den
kvinnliga polisens reorganisation, ett
ärende, som tagit mycket tid att utarbeta och
som ligger fru B. varmt om hjärtat. Sista
gången fru B. uppträdde i
stadsfullmäktige skedde det för att söka rädda den
fattiga tjänarinnans besparingar, som
kommunen lagt beslag på. Affären Hanna
Pålsson står väl ännu i friskt minne för
de flesta. Fru B., som varit medlem av den
liberala gruppens styrelse inom
stadsfullmäktige, är naturligtvis en varm
anhängare av det liberala programmet. Särskilt
intresserar hon sig för kommunalarbetare*
frågan, för vilken hon suttit i beredningen,
och för folkbildningsfrågor.
Den nästa stadsfullmäktigekandidaten,
som Rösträtt för kvinnor vänder sig till,
är fröken Anna Lindhagen, även hon
under omval efter ett mandat fyllt av
framgångsrikt arbete.
Det viktigaste f. n. för arbetareklassen är
att levnadsvillkoren bli lägre, säger fröken
Anna Lindhagen, som uppställts som
kandidat i andra rummet på
socialdemokraternas lista i femte valkretsen. För att
åstadkomma detta måste vi arbeta på
lösningen av bostadsfrågan,
kommunikationsfrågan och livsmedelsf rågan. En annan
viktig sak, som ligger mig varmt om
hjärtat är centralbiblioteket. När nu
Forsgrén-ska fonden icke kommer att gå till upprät-,
tandet av ett centralbibliotek for
Stockholm, måste vi söka finna någon annan
utväg för att anskaffa det.
Som nog är allmänt bekant ligger mig
Stockholms förskönande varmt om hjärtat,
flera motioner, som jag väckt i
stadsfullmäktige vittna därom. Två olika
motioner om planterande av stockholmsgårdar,
Eriksdalslundens bevarande, påskyndande
av utarbetandet av ny stadsplan för
Åsö-berget och Hvita berget och nu senast en
motion om bevarande av stadens mindre
hus.
Som bostadsfrågan för närvarande är
föremål för utredning har jag icke
kunnat göra något för den. Det har varit
fallet icke bara med den utan med en hel
del andra viktiga frågor, man kan icke
göra något åt dem, därför att olika
kommittéer syssla med dem.
— Kvinnofrågor? Ja, det är ju alldeles
självklart att jag arbetar för dem. Det
behöver man väl icke nämna ens. Jag vill
bara nämna att jag vartenda år påmint om
vikten av att aven en kvinna insattes i
stadens lönenämnd.
Fröken Alma Hedin — även hon under
omval och Allmänna v a Imans förbundets
kandidat i femte kretsen — säger sig icke ha
tid och tillfälle att syssla med
kvinnofrågor. Hennes arbete ligger på fattig- och
sjukvårdens område. Fröken H. lever
i lycklig okunnighet om Allmänna
Val-mansförbundets fientliga politik mot den
kvinnliga rösträtten, själv är hon snarare
mot än för att kvinnan far politiska
rättigheter, men dessa frågor höra icke till
hennes arbete inom stadsfullmäktige.
Fröken H. har där väckt flera
uppmärksammade motioner, bl. a. den stora motionen
om vissa inskränkningar i
pantlånerörelsen. En annan motion är den om stadens
ingående som intressent i aktiebolaget
Svenska Arbetarhem för lösande av
frågan om kommunala ungkarl shotell.
Ett nytt namn är fröken Anna
Johanssons. Fröken J. är uppställd som kandidat
i första kretsen på den socialdemokratiska
listan och har inom sitt parti gjort sig
känd som en energisk och målmedveten
förkämpe för de socialdemokratiska
kvinnornas intressen. Fröken J. är ivrig
kooperatör och vill i kooperationens tecken
söka lösa livsmedelsfrågan, som det visat
sig, att Stockholms stad icke gått i land
med. Bostads- och kommunikationsfrågan
anser hon också ofantligt viktiga, likaså
skolfrågan. Hon skulle vilja arbeta för att
arbete betalas efter som det utföres, icke
efter vem som utför det. Män och kvinnor
äro bägge människor och böra ha samma
lön för samma arbete. Eftersom kvinnor
äro anställda i kommunens tjänst är
kommunen i tillfälle att statuera ett exempel
i lönefrågan.
På de frisinnades lista i femte kretsen
står fröken Anna Åberg sson, vilkens namn
på det närmaste är förbundet med
röst-rätts- och kommunalintresset. Fröken Å.
intresserar sig bl. a. för koloniträdgårdar,
på vilket område hon nedlagt mycket
arbete, och för bostadsfrågan, både då det
gäller stadens lantegendomars bebyggande
och ett rationellt lösande av bostadsfrågan
inom Stockholm, Fröken å. är även en
varm förespråkare för att kommunen
bereder samma utbildningsmöjligheter för
flickor som för gossar och icke skjuter
flickornas intresse åt sidan, då det gäller något
annat än rent praktiska färdigheter.
Fröken Å. har förut varit föreslagen till
medlem av lönenämnden, där ingen kvinna
sitter, men på grund av sin egenskap av
utomstående ansåg hon då icke kunna
väljas.
Vi ha här icke förut nämnt
socialdemokraternas på Kungsholmen kvinnliga
kandidat fru Agda Östlund. Detta får icke
tolkas som ett underskattande av fru Ö:s
egenskaper, men hennes kandidatur anses
icke säkerställd på grund av den plats hon
fått på listan, oeh Rösträtt för kvinnors
strängt anlitade utrymme tillåter icke
vidare utläggningar av ämnet.
# #
*•
Första kretsen (Nikolai och Katarina)
väljer fredagen den 7 mars; andra kretsen
(Maria och Brännkyrka) måndagen den 10
mars; tredje kretsen (Jakob, Klara och
Kungsholmen) tisdagen den 11 mars; fjärde
kretsen (Adolf Fredrik, Gustav Vasa och
Matteus) onsdagen den 12 mars; femte
kretsen (Johannes och Östermalm) fredagen den
14 mars.
V. U. svarar fröken Cecilia Milow.
Fröken Cecilia Milow, som själv ej
tillhör F. K. P. B., har genom pressen riktat
en öppen fråga till Centralstyrelsen för L.
K. P. R. om innebörden av ordalydelsen å
L. K. P, R:s opinionslistor vilken hon icke
finner vara tillräckligt klar.
L. Iv. P. R:s Verkställande Utskott har
genom pressen utsänt följande svar:
”Formuleringen för
principuttalan-det vid kvinnornas opinionsyttring .för
politisk rösträtt oeh valbarhet: ’Vi
undertecknade svenska kvinnor ansluta
oss till kravet på full politisk
medborgarrätt för Sveriges kvinnor’ har
utsänts för överläggning inom L. K. P.
R:s 169 självständiga lokalföreningar
och av dessa gillats. Vid
centralstyrelsemötet 1913 antogs det enhälligt av
de 84 närvarande medlemmarna, utan
att någon haft en anmärkning
angående bristande klarhet att framställa.
Ur de tryckta ’Anvisningar och råd
till namninsamlare’, som i dessa dagar
utsändas över hela landet, bedja vi att
få anföra följande: Orden ’full politisk
medborgarrätt’ innefatta såväl rösträtt
och valbarhet till riksdagens båda
kamrar, som valbarhet till landstingen,
vilken kvinnorna ännu sakna. Då
landstingen jämte stadsfullmäktige i rikets
fem största städer välja riksdagsmän
till första kammaren, är det
inkonse-kvent att kvinnorna, som äro valbara
till stadsfullmäktige, sakna valbarhet
till landsting.
Tecknandet av namn på
opinionsli-storna medför ingen förpliktelse att
stödja något särskilt rösträttsförslag,
vare sig med eller utan s. k. streck.
Tecknandet av namn på opinion
slistorna innebär endast ett
principuttalande till förmån för kvinnans
politiska rösträtt. Alla kvinnor — över 18
år — som äro principiellt för saken,
böra flärför skriva på, oberoende om de
tillhöra något politiskt parti eller icke.”
Ellen Key ocb opinionsyttringen.
I Idun för den 15 febr. framträder Ellen
Key som en ivrig förespråk erska för
kvinnornas deltagande i L. K. P. R:s stora
opinionsyttring, och visar på ett slående
sätt ohållbarheten i de
”röstpliktsvägran-des” ställning. Vi kunna tyvärr här
endast återgiva en bråkdel av den
synnerligen läsvärda artikeln, vilken vi vilja varmt
rekommendera våra läsare. Hon slutar
med följande ord:
”Det vore emellertid allt för sorgligt om
alla vi, vilka kräva rösträtten, emedan vi
vilja fullgöra rösträttsplikten, nu skulle
komma att nekas denna rätt, emedan ett
stort antal — kanske flertal — svenska
kvinnor ännu ej ’bry sig om’ den!
Denna utgång bör avvändas på det enkla
sättet, att vi hos riksdagen 1914 begära
samma lösning av rösträttsfrågan som i
fråga om kvinnans myndighet. Till en
början erhölls nämligen myndigheten endast på
anhållan; de, som ej gjorde en sådan
anhållan, förblevo omyndiga.
Om nu endast alla de kvinnor, som
undertecknat den ovan anförda
opinionsyttringen, erhölle rösträtt, men de, som ’ej vill
ha den’, sluppe få den, då bleve ju alla
parter nöjda? Eller — kanske dock icke!
Ty en sak är att de ’kvinnliga’
kvinnorna ej vilja ha rösträtt, så länge deras
medsystrar inte heller ha den. Men månne de
skulle stå ut med att själva ej äga en rätt,
som dessa deras medsystrar besutte? Att
icke vilja, detta låter förnämt. Att icke fä
— även om man ’inte vill’ — är däremot
förödmjukande. På goda psykologiska
grunder tror jag således att, inför den
utsikten, att de röstpliktsvilliga skulle få,
vad de röstpliktsvägrande skulle sakna,
funnes inte längre en enda kvinna i landet,
som ’inte brydde sig om rösträtten!’”
Ny landvinning.
Ny F. K. P. R. bildades den 9 febr. i
Kiruna. Till styrelse valdes fröken
Ester Holm, ordf., doktorinnan
Berglund, v. ordf., fröken Laura Lindström,
sekr., fru Hall borg, v. sekr., och fröken
Ida Nordström, kassaförvaltare.
I föreningen ingingo genast mer än
100 personer, och intresset synes vara
synnerligen livligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
