Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENÉRCON
förordas av Svenska läkare såsom ett kraftigt näringspreparat, verksamt styrkande
vid allmän svaghet, blodbrist, rubbningar i nervsystemet
och under rekonvalescens.
Energon (i pulverforrcO säljes i kartonger å kr. 1.40, 2.60 och 5.80. Tillverkas av A.B. Pharmacia,
Torkel Knutsonsgatan 33, Stockholm. Kontrollant: Professorn m. m. K. A. Vesterberg.
Finnes Energon ej att tillgå på platsen tillskriv bolaget direkt
J. Å. Svensson
11 STORGATAN 11
Stockholm
Största urval
SYBEHÖR, MODEVAROR
GARNERINGSARTIKbAR.
Order till landsorten mot efterkraf.
oss föredrag och talare! Giv oss idéer
och uppslag av alla de slag! Snälla
fru Boheman! Hjälp oss! Och snart!
Dä ä så bråttom!
Och det måste sägas, att en mera
oförtröttat lugn oeh älskvärd
skottavla för en daglig ström av brev och
telefonuppringningar än fru Boheman
kan inte gärna tänkas. Hennes
rådighet och fyndighet, hennes humor,
hennes kalla lugn inför motigheter, hennes
hjärtelag för oss alla hjälpbehö vande
förneka sig aldrig.
Nu tror nog mången, att en
människa med så myeket om sig helt går upp
i arbetet. Men det är just det trevliga
och oemotståndligt vinnande knepet
med fru Boheman, att det gör hon inte.
Hon skiftar mellan Gud och kejsaren
— livet oeh arbetet. Och detta är
säkert hemligheten med det behagligt
onervösa över hennes arbete, hennes
nyktra entusiasm, om man får uttrycka
sig så paradoxalt. Fru Boheman står
alltjämt i rent personlig kontakt med
en mängd människor, hinner se om
sina gamla oeh sjuka, hinner med en
mängd små väntjänster, hinner tänka
ut små gåvor, hinner alltid vara sina
vänners vän oeh njuter medvetet av
alla personliga förhållanden just som
motvikt till arbetet.
I hennes vackra lilla hem — ty hon
har som så många av
rösträttskvin-norna ett förtjusande och
personlighets-präglat hem — är ännu ett helt rum
fyllt av det som fyllde hennes första
värld, böcker och musik, den senare
visserligen numera oftast instängd i
den stora flygeln. I hennes lilla
mottagningsrum förnimmer jag liksom en
tyst strid mellan de många vackra
antika sakerna oeh arbetets tillbehör: de
gamla ostindiska tallrikarna titta
snett på de båda telefonerna, och det
utsökta gamla skrivbordet ser absolut
ut, som om det ville skaka av sig
rösträttens prosaiska pappersluntor. Men
denna disharmoni finns ej i
värdinnans lugna och samlade ansikte.
Denna stora blick, dessa nästan manligt
markerade drag, detta vänligt kloka
och fint världsvisa leende föra ofta
tanken på hennes franska
härstamning. Men av idel svenskhet får man
väl hoppas, att det gamla svenska
bergsmansarvet har sin del i fru
Bohemans resoluta och präktiga
personlighet, en helgjuten blandning av styrka,
energi, tapperhet, flärdlöshet, frank
hederlighet och den ömmaste
kvinnliga godhet.
Gerda Hellberg.
PRÖVA
Kronans lästpuluer
från
A. B. Telin, Fabriken KRONAN
i Karlstad.
Burkar å 25 öre. Överlägsen kvalité.
Begär det genom Er vanliga leverantör, men
godkänn intet annat.
”Kviuoma själva rilja Inte."
Under ovanstående rubrik drar fru
Karin Fjällbäck-Holmgren i en
ledande artikel i Stockholms-Tidningen upp
en parallell mellan det motstånd, som
reser sig mot kvinnornas krav i våra
dagars Sverige och i — Indien. Ur
artikeln, som alldeles särskilt bor
intressera Rösträtt för Kvinnors läsare,
anföra vi:
”Det hände sig i Kalkutta i våras, att
stadsfullmäktige under två långa
sammanträden dryftade ett förslag av en
läkare, att en av stadens parker 4
timmar om dagen skulle reserveras för
Turdanashindamerna’, d. v. s. för de
indiska kvinnor av högre kast, som
leva hela sitt liv ’bakom förhänget’,
innestängda i harem. Dessa
kvinnor komma alltifrån det de födas tills
de dö aldrig utanför sina rum, många
av dem ha till och med aldrig i sitt liv
sett ett grönt blad. Förslaget ifråga
innebar bara en möjlighet för dem som
så önskade, att någon gång få komma
ut ifrån stadens överhettade kvarter
och få andas en smula frisk luft. Men
förslaget föll! Och varför? Jo,
’kvin-norna visste intet bättre, än att leva
hela sitt liv innestängda i sina kvava
rum, möjligheten att få vistas några
timmar i en park skulle bara försätta
dem i en obehaglig situation, d. v. s.
vara till deras egen skada, det hela vore
ett alltför vågat experiment, som
inne-bure stor fara för de bestående
förhållandena, och slutligen framförallt —
kvinnorna själva ville ,inte\ År det
möjligen någon, som inte känner igen
de gamla välkända skälen? Världen
är sig onekligen bra lik, åtminstone
när det gäller för kvinnorna att
försöka få ta ett litet tuppfjät framåt.
Vare sig det är år 1913 eller år 1863,
vare sig det är i Sverige eller Indien
eller i något annat land, vare sig det
är fråga om att låta kvinnorna få bli
myndiga över sin egen person eller låta
dem få bli delaktiga av sina fulla
medborgerliga rättigheter eller till och med
om det bara gäller möjligheten för dem
att få andas litet frisk luft och komma
ut i Guds fria natur — skälen mot dem
äro ungefär desamma. Kvinnorna
själva vilja inte! Den enkla utvägen att
låta kvinnorna själva få tala om, vad
de i det eller det fallet vilja eller inte
vilja, den har varken vår Första
kammare eller Kalkuttas stadsfullmäktige
tänkt på, än mindre skulle det falla
dem in att tillgripa den.
Vad gjorde nu kvinnorna i Kalkutta?
Helt enkelt någonting oerhört, när man
betänker att det är fråga om indiska
kvinnor. Genom ett upprop i
tidningarna gåvo de uttryck för en
flammande protest mot beslutet. De talade däri
om, att de ville i allra högsta grad få
tillfälle att ibland komma ut i
naturen och få andas frisk luft, och de
framhöllo, av vilken stor betydelse ur
ren hygienisk synpunkt detta skulle
Kvinnor i pensionsnämnderna.
I Eslöv: ordinarie folkskollärarinnan
fröken Brita Johansson och fru Alma
Persson; suppleanter jur. stud. Ester
Hofvander-Sandberg och fru Maria
Andersson.
I Haparanda: ordinarie fru Augusta
Forsberg; suppleant fru Hilda Bucht.
I Lund: ordinarie fru Karolina
Pettersson, fröken Ida Westdahl, fru
Anna Isberg och fru Augusta Lindström;
suppleanter fru Louise af Ekenstam,
fil. d:r fru Louise Petrén-Overton,
fröken Maja Beijer, fröken Anna Grek.
I Salem: ordinarie fröken Anna
Lindblom, Rönninge, fru Alma Sundling,
Söderby; suppleanter fröken Ebba
For-seth, Rönninge, och fru Ebba Denéus,
Söderby.
I Spånga: ordinarie fröken Valborg
Ulrich, Duvbo; suppleanter fru Elin
Forsberg, Solhem, fröken Marie
Wall-ner, Duvbo.
I Stockholm, där
överståthållareämbetet tillsätter ordförande och vice
ordförande i de olika pensionsdistrikten,
har i 2:dra distriktet till ordförande
utsetts fröken Gertrud af Klintberg
och i 3:dje distriktet till vice
ordförande fröken Signe Bergman. Fröken
Bergman har på grund av bristande
tid avsagt sig uppdraget. Nämndens
övriga ledamöter komma att tillsättas
av stadsfullmäktige.
I Östersund: ordinarie bankkamrer
fröken Eva Ekberg; suppleant
bankbokhållaren fröken Sara Wessberg.
vara både för dem och deras barn. Men
de som makten hava, de hade nu en
gång som sin oförgripliga mening
förklarat, att kvinnorna inte ville, och
därvid blev det — än så länge.
’Kvinnorna själva vilja inte!’ När
år 1912 den nuvarande regeringen lade
fram den första kungl. propositionen
om politisk rösträtt och valbarhet för
Sveriges kvinnor, då var just detta ett
av de skäl, som kraftigast fördes fram
mot förslaget. Särskilt i Första
kammaren framhöll den ena talaren efter
den andra, att flertalet av Sveriges
kvinnor stodo alldeles oförstående
inför frågan, rösträttsföreningen
räknade bara ett fåtal medlemmar, och de
övriga kvinnorna ville visst inte
varken för sin egen skull eller för sitt
lands bästa bli betungade med några
politiska rättigheter.–-=––
Indiens kvinnor kämpa för att få
andas litet frisk luft, vi kämpa för
rättvisa och frihet, men ytterst gäller om
oss båda detsamma, att för att nå vårt
mål, måste vi ta vår egen sak i egna
händer. Det är på oss själva det beror,
om Sveriges riksdag skall få veta, vad
vi vilja, och därför skola vi med våra
namn underskriva kravet på full
politisk medborgarrätt för Sveriges kvin-
Dräkttyger Kr. 0:75 met.
tjock, kraftig vara, 70 cm. bredd, modärna färger, även
passande till kjolar och barnkläder, Satinflaneller, nya,
eleganta mönster 70 cm. bredd 0.65 met. 100-tals andra
artiklar extra billigt.
Otto Oskarson, Klara N. Kyrkog. 22, 2 tr., Stockholm.
Söndagsklubben.
Det var Signe Bergmans idé att
bilda ”söndagsklubben”, avsedd för dem,
som under veckans arbetsdagar äro
förhindrade att deltaga i
namninsamlingen. I grupper på 4 och 4 reser
klubben ut varje söndag till
villasamhällen och förstäder i Stockholms
närhet
Hittills äro vi blott ett trettiotal
medlemmar, men antagligen bli vi snart
fler. Bland de duktigaste äro några
unga studentskor.
Det var med bävande hjärta jag
steg på tåget, ty av allt
rösträttsar-bete har intet synts mig svårare än att
tillfråga kvinnor, om de vilja
underteckna kravet på rösträtt. Det har
känts som en förolämpning mot en
tänkande kvinna att förutsätta annat,
men jag hade haft några sorgliga
erfarenheter och känt bitterheten i ett
nej, åtföljt av så korttänkta och
dumma skäl för nekandet, att jag ej ens
kunnat bemöta dem. Det var
påtagligt, att den tillfrågade på förhand var
fast besluten att säga nej utan vidare,
och då hjälpa inga skäl.
Och nu skulle jag gå ur hus i hus!
För mig fanns emellertid intet val, så
sant jag ville ha samvetsfrid och
nattro. Jag måste ta risken och gå med
och hjälpa till, så långt jag orkade
och kunde.
Döm då om min förvåning, när snart
sagt alla man kom till första söndagen,
sade sig ha reda på saken och voro
villiga att skriva på. Området var
vidsträckt, så det tog tid, men skörden
blev i alla fall i vår grupp 87 namn på
5 timmar. En av de andra
grupperna kom hem med 168 namn på kortare
tid, så det var tydligt att
söndagsklubben var ett lönande företag. Några
hade fått 50 namn var!
Nästa söndag reste vi till annan ort.
Där överraskades vi av att vart enda
hus redan var besökt av en ansedd
sjuksköterska. Alla hade skrivit på
utom tillfälligt besökande och
nyinflyttade, vilkas namn vi genast fingo.
En gammal fru fick tårarna i ögonen
och tackade för att vi ville gå och
sträva för kvinnornas bästa: ”Kvinnorna
behöva skydd, det är säkert”, sade hon.
Några hade undrat hur de skulle få
tag i en lista.
En gammal arbetarhustru, som ej
var skrivkunnig, ville förmå sin son
eller sin man att skriva hennes namn.
Men de vägrade: ”Kvinnorna behöver
ingen rösträtt”, sade gubben.
Eljes ställde männen sig i allmänhet
välvilliga eller passiva. Några bildade
män befunnos entusiastiska för saken.
Vi fortsatte till nästa samhälle. Även
där var hela området genomplöjt —
denna gång av en ung studentska.
På hemvägen tillfrågade vi damerna
i kupén. Ett tiotal voro intresserade
och skrevo på. De likgiltiga fingo
flygblad att begrunda. Det har nämligen
visat sig, att flygbladen omvänt
åtskilliga, som varit motståndare av
okunnighet.
Som man ser, äro dessa
söndagspromenader under vackra höstdagar i
trevligt sällskap att rekommendera på
alla orter. De skänka tillfredsställelse
åt dem som ge sig ut, oeh de fylla
listorna med namn.
Ann Margret Holmgren,
f. Tersmeden. , .
Östermalms Sjuk-, Vilo- & Förlossningshem
12 Floragatan STOCKHOLM, 2, 3 o. 4 tr» (hiss). Telefoner: Riks 9012. Allm. 12 50.
Läget för sjuk-, vilo- och förlossningshemmet är tyst och ostört. Soliga rum. AU nutida komfort. Operationsrum. Badrum, med fullst. elektr. ljusbad, med eller utan massage, även för andra än hemmets patienter.
De strängaste fordringar pä hygien uppfyllda. Telefoner i varje våning- Gott dietiskt bord. Fritt val av läkare och ackuschörska.
Rtf.; D.r E. O. EUL T Q BEN, D:r ARTHUR FURSTENBERG, D:r ARNOLD JOSEF SON. Föreståndarinna HILMA FREDLUND, f. d. föreståndarinna vid Stockholms sjukhem, Skuru o. vid Drottninghuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
