Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR KVIMH0R
N:R 12
De danska kvinnornas dag.
Festligheter i Danmark och även i Stockholm.
Med kvinnotåget i Köpenhamn.
Den 5 juni fick Danmark en ny
grundlag, som i begreppet det danska
folket innesluter såväl formellt som
reellt både kvinnor och män.
Kvinnorna hade beslutat att fira dagen
med ett kvinnotåg till båda
statsmakterna, först till kungen omedelbart
efter att han genom sin underskrift
givit lagen bindande kraft, därefter till
riksdagen i det ögonblick, då
regeringen till dess talmän överlämnat det
autentiska grundlagsexemplaret.
Tåget samlades under gröna träd ute
vid Langelinje; försommarens ljusa
grönska omgav det, och något av
vårens hopp och tillförsikt präglade de
lugna, medelålders ansiktena hos de
gamla kvinnosaks- och
rösträttsförkämpar, som bildade dess början. Allra
främst gingo dock unga, vitklädda
marskalkar med breda röda band över
bröstet och med danska flaggor, fana
och emblem, bland v^ka Dansk
Kvin-desamfunds baner med kvinnan, som
lyfter guldhornen ur mullen, mest
drog blickarna åt sig. Omedelbart
efter fanorna kom den delegation på 25
kvinnor, som skulle uppvakta
konungen och riksdagen, och där alla de
kvinnor funnos, vilka burit kampens
börda, icke endast under det sista
tiotalet år, utan från den dag för 45 år
sedan, då det organiserade
kvinnosaksarbetet började i Danmark. Där voro
de båda rösträttsorganisationernas
ordförande, fröken Mine Hansen och
fru Elna Munch, jämte deras
verksammaste krafter; likaledes Dansk
Kvin-desaxnfunds ordf. fru Astrid
Stampe-Feddersen och veteranen och stiftaren
av den organiserade kvinnorörelsen,
fru Matilde Bajer, ordf. för
Köpenhamnskretsen av Landsforbundet for
Kvinders Valgret, fröken Meta
Hansen, och av Dansk Kvindesamfund, fru
Estrid Hein; gamla fru Johanne
Munters ännu resliga figur syntes bland de
andra. Som delegationens ordförande
fungerade fröken Henni
Forchham-mer, ordf. för Danska kvinnornas
nationalförbund, vilket tagit initiativet
till kvinnotåget.
Tåget själv räknade minst 20,000
deltagare, sannolikt mera. Inmarschen
genom portarna till Amalienborg tog !
gott och väl */» timma. Där visste man,
att samtidigt med att kvinnotåget
ordnade sig på platsen, höll konungen ut-1
omordentligt statsråd i en av
byggnaderna för undertecknande av den nya
grundlagen; då det gjorts, åkte han
tvärsöver till sin bostad, där han
tillsammans med drottningen och ett par
små prinsar mottog delegationen.
Fröken Forchhammer uppläste och *
överlämnade följande av namn
undertecknade adress:
Paa denne for os saa betydningsfulde
Dag, da danske Kvinders politiske Valgret
er en fuldbyrdet Kendsgerning, har vi som
Talsmænd for Tusinder af Kvinder önsket
at udtale for Danmarks Regering og
Rigsdag vor Glæde över den fulde, politiske
Borgerret, som den nye Grundlov giver
Kvinderne.
Vi værdsætter i fuldeste Maal denne
Valgret, som aabner os Mnlighed for
Ind-flydelse paa Landets Love, de Love, der
gælder for Kvinder saavel som for Mænd.
Det har været os en stor Tilfredsstillelse
at se alle Partier staa enige i denne Sag,
og det er vor Forventning» at det
Lovgiv-ningsarbejde, som Mænd og Kvinder nu
sammen skal tage op, vil blive övet med !
tnld Hensynstagen saavel til kvindelige !
som til mandlige Synsmaader og Interesser.
Vi er os bevidst, at der fölger Ansvar og
Pligter med de nye Rettigheder, og vi ud*
tåler som vört Haab og vört alvorlige
Ön-ske, at Kvindernes Deltagelse i det
politiske Liv maa blive til Lykke for Land og
Folk.
Sedan kungen i ett kort tal
förklarat, att det var med full förtröstan han
välkomnade de danska kvinnorna som I
fullmyndiga medborgare, lät han
delegationens samtliga medlemmar
presenteras för sig och drottningen, varefter
båda stego ut på en balkong och
hälsade tåget, som under sjungande av
rosterländska sånger tåligt avbidat
delegationens återkomst.
Från Amalienborg gick tåget till
riksdagsbyggnaden, där båda tingen
samlats i Folketingssalen.
Delegationen placerades här till en början på
stolar i salens bakgrund; folketingets
talman, Pedersen-Nyskov ledde
förhandlingarna, varvid
konseljpresidenten Zahle å den samlade regeringens
vägnar överlämnade
grundlagsexemplaret, i det han med ett handslag till
talmannen uttalade: Så lova vi
varandra, att Danmarks regering och
Danmarks riksdag obrottsligen skola
hålla Danmarks nya grundlag. Sedan
denna därefter nedlagts i det därför
bestämda silverskrinet, uppkallades^
delegationen, och dess ordf. uppläste från
folketingets talarstol samma adress j
som förut till konungen. Konseljpre-1
sidenten svarade, att det var med
glädje samtliga statsmakter motsågo
kvinnornas ansvariga deltagande i landets
politiska liv och att han av dem
särskilt hoppades insatser för det sociala
arbetet och för freden mellan folken.
Medan allt detta försiggick, hade
tåget fortsatt tillbaka till sin
utgångspunkt, dit efter en liten stund
delegationen ankom i bilar oeh där fru Elna
Munch från en av bilarna uppläste
adressen och redogjorde för
mottagandet hos konungen och riksdagen,
varefter tåget upplöstes. En del
utlänningar, huvudsakligen svenskor och
norskor, men även ett par engelska och
tyska kvinnor samt last but not least,
Eosika Schwimmer deltogo.
Efter en middag, där fru Estrid Hein
samlat alla spetsarna inom den danska
kvinnorörelsen jämte några få
utlänningar, samlades kvinnorna åter till
samkväm och tesupé i Grundtvigs Hus.
Här skötte fröken Meta Hansen
ordförandeskapet, och fröken Daugaard
började mötet med att uppläsa en
massa telegram. Bland dessa funnos från
mrs Chapman Catt, mrs Fawcett och
ett gemensamt från miss Chrystal
Macmillan och fröken Signe Bergman,
alla medlemmar av Alliansens
styrelse, flera från Finland, många från
Norge och en del även från Sverige.
Fröken Fredrikke Mörck öppnade
talens rad med en varm hälsning från de
norska kvinnorna, och undertecknad
fortsatte med en hälsning från Sverige,
i vilken, förklaringen till Sveriges
efterblivenhet i rösträttsfrågan
gentemot de andra skandinaviska staterna
söktes däri att nuvarande generation
av norrmän av sina stora diktare och
danskarna av den grundtvigska
högskolerörelsen i sin ungdom fått
inplan-tat i sig den aktning för kvinnan, som
gjorde det lätt och naturligt för dem
att som mogna män medgiva dem
politisk medborgerlig likställdhet; talet
avslöts me¾ uppläsandet av L. K. P.
R:s smakfullt textade adress, vilken
väckte allmän beundran.
Bland övriga talare märktes Rosina
Schwimmer, som talade om
kvinnornas internationella solidaritet och det
trängre fäderneslandet samt de
neutralas skyldighet att arbeta för freden;
en engelska bragte en hälsning från
mrs Despard. Av de danska talarna
redogjorde fröken Henni Forchhammer
för förmiddagens mottagningar på
Amalienborg och i riksdagen; fröken
Anne Bruhn talade om äldre tiders
kvinnorörelse, och fru Gyrithe
Lem-ehe avslutade mötet med några varma
ord, till vilka knöts en sång, av samma I
författarinna, av de närvarande
unisont avsjungen.
Det var en stämning av allvar och
ansvar, som vilade över de danska
kvinnorna på denna deras
medborgerliga födelsedag; den faller ju också
inom en tid, som kan giva kvinnor
mycket att tänka på och giva deras
framtidsföresatser en prägel av
högtidlighet och ödmjukhet på en gång.
Måtte det lyckas Danmarks kvinnor
att med tiden realisera vad de nu
hoppas på och drömma om för sitt land.
Anna Wicksell.
På glädjefest på Gillet i Stockholm.
Den 5 juni, en av de betydelsefulla
dagar, som för alltid skola stå inristade
i rösträttens annaler, då den åt
Danmarks kvinnor skänkt den rösträtt,
som av så många länders kvinnor
eftersträvas, men endast av få uppnåtts,
firades i Stockholm genom en av
Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt anordnad fest på Gillet.
Den ljusa, vackra lokalen fylldes snart
av en förväntansfull publik, bland
vilken främst märktes medlemmarna av
deputationen från Haag, med
undantag av Eosika Schwimmer, som
kvällen förut avrest till Köpenhamn för
att på ort och ställe fira den danska
segern. Men där syntes miss
Macmil-lans högresta gestalt och mrs Ramondt,
som livligt underhöll sig med sina
ny-förvärvade svenska vänner. Ävenledes
såg man representanter för de danska
kvinnorna, bland vilka märktes
författarinnan Carit Etlar. D:r Alma
Söderhjelm från Finland hedrade också
mötet med sin närvaro. Talarstolen var
smakfullt dekorerad med svenska och
danska flaggor, röda och vita blommor
samt blommor i de internationella
rösträttsfärgerna gult och vitt.
Nog kände de svenska kvinnorna en
smula vemod i glädjestämningen, men
om också droppar av malört blandades
däri, var det ljusa inslaget
dominerande, och den känsla var säkert
förhärskande, som tog sig uttryck i miss
Mac-millans tal under supén, då hon
yttrade, att vi aldrig kunna känna bitterhet
emot de länders kvinnor, som få
rösträtt, fastän vi själva sakna den, ty vi
ha alltid förvissningen om, att varje
vunnen seger betyder, att kvinnorna i
övriga länder komma närmare målet.
Sedan auditoriet samlats och
Landsföreningens ordförande, fröken Signe
Bergman, hälsat de närvarande
välkomna, bestegs talarstolen av d:r
Lydia Wahlström, som höll ett intressant
och instruktivt föredrag över ämnet:
Varför dröjer Sverige? Med
hänsyftning på dagens stora betydelse inledde
d:r Wahlström sitt föredrag med att
berätta en gammal sägen om
Danmarks flagga, som förskriver sig ända
från korstågens dagar, och berörde
sedan det nya slag av skandinavism, det
samförstånd mellan de nordiska
länderna, som nödvändiggjorts av de
tider vi leva i. D:r Wahlström byggde
sitt föredrag på historisk grund och
gav en levande skildring av vårt
rätlinigt utvecklade statsskick, över
vilket vi kunna känna berättigad
stolthet, och till vilket endast ett land har
att uppvisa motstycke, nämligen
England, som också utvecklats i
demokratisk och frisinnad anda. Talarinnan
uppdrog därefter paralleller mellan
Sverige och de andra nordiska
länderna. Det har varit svårare för Sverige
att revolutionera än för dem, ty de ha
inte haft en så lugn och enhetlig
utveckling av sitt statsskick som vi. Det
är svår! för den, som har förmögenhet,
att göra sig Urarva. Häri såg d:r
Wahlström orsakerna till oviljan att
här rubba det bestående. Vad som en-
I ligt hennes uppfattning för oss
återstod att göra var att sätta
samhälls-skyldigheten i stället för den
individuella rättigheten. D:r Wahlström
ansåg, att de tretton år av arbete, som
ligga bakom oss, ha varit av stor
betydelse, men arbetet måste bli ändå
mycket intensivare och nå till allt
större och bredare lager av
kvinno-släktét. Det är ännu för få, som göra
sin insats i rösträttsrörelsen, men när
rösträtten en gång blir vår, var d:r
Wahlström övertygad om, att den
svenska kvinnan skulle vara
tillräckligt kvalificerad för att rätt utöva den.
D:r Wahlströms föredrag mottogs
med det livligaste bifall, och sedan
fröken Bergman till henne framfört de
närvarandes tack, sjöng fru
Falkman-Weiss, ackompanjerad av fru
Hedström, Heyses Dyvekes sånger, som
hon tolkade på ett utomordentligt sätt.
Därefter talade fru Karin
Fjällbäck-Holmgren om Vårt mål, och hon
manade fram allt som under årens lopp
varit till glädje och ljus. Fru
Holmgren ansåg äve¾ att det var omöjligt
att förbli overksam inför de
missförhållanden, som rymmas inom
samhället, och vi kunna inte tillåta, att våra
efterkommande uppleva sådana tider
av skräck och lidanden, som blivit den
nu levande generationen beskärda.
Talarinnan övergick därefter till att tala
om den danska segern och dess
betydelse även för oss samt framförde de
| svenska kvinnornas varma
välönskningar till sina danska systrar, vilken
av publiken stående underströks. Som
slutord anförde fru Holmgren den
solidaritet och inbördes hjälp, som skall
ena män och kvinnor att gemensamt
arbeta för ett nytt och bättre samhälle.
Fru Holmgrens med värme framför-
| da anförande mottogs av auditoriet
med starka applåder, varefter ett
livligt och animerat samkväm vidtog. Vid
supén höll fru Ezaline Boheman tal för
de danska kvinnorna, och fru Carit
Etlar svarade med några
varmhjärtade ord, varefter den danska
nationalsången stämdes upp och kraftiga leve-
l rop utbringades för Danmarks
kvinnor. Fröken Ingeborg Waun utbragte
en skål för de utländska gästerna, som
besvarades av miss Macmillan.
Fru Anna Wicksell, som avrest till
Köpenhamn för att närvara vid
högtidligheterna under 5 juni, medförde
från Sveriges L. K. P. R. en textad
adress, som hade följande lydelse:
Till Danmarks kvinnor.
Lycka till målet ni nått,
Lycka till rätten ni fått,
Danmarks medborgarinnor.
I jublet, som fyller er själ,
Kan ingen ta varmare del
Ån svenska rösträttskvinnor.
Landsföreningen for kvinnans politiska
rösträtt.
Under aftonens lopp ingick följande
telegram från Danmark:
10,000 danska kvinnliga politiska
medborgare sända svenska systrar en
jublande hälsning och hoppas att vår
seger måtte föra er seger närmare
målet. Henni Forchhammer,
Eosika Schwimmer telegraferade:
Då jag icke kan deltaga i Eder fest,
sänder jag hjärtliga önskningar om att
Ni snart måtte följa det danska
exemplet. Rosika Schwimmer.
De av fru Ezaline Boheman upplästa
telegrammen mottogos med livligt
bifall och nådde sin kulmen, när fröken
Signe Bergman uppläste en av henne
själv och miss Chrystal Macmillan
I författad hälsning att sändas till dèn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
