Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moderata kvinnoförbundet
och rösträtten.
I det program för Moderata
kvinnoförbundets verksamhet, som genom
pressen kommit till allmänhetens
kännedom, heter det: Till frågan om
kvinnans politiska rösträtt förhåller sig
förbundet neutralt.
Frånsett det orimliga för en politisk
organisation att ställa sig neutral till
förvärvandet av det enda vapen som
gunér, ua uet ur fråga om uppnåendet
av ue mal uen uppnatt som sina, och
till vilka enligt samma program också
hor att vid politiska och kommunala
val ’’medverka till att kunskapsrika,
fosterlandsälskande män och kvinnor
utses att oinhanderhava landets och
folkets intressen", är det ur
rösträtts-kvinnosynpunkt teoretiskt intet att
anmärka mot, att förbundet ställer sig
neurait till rösträttsfrågan. Detta
bevisas bäst därav, att förbundet inom
sig sluter medlemmar, som också
tillhora rösträttsrörelsen, bland dem
förbundets ordförande, fru von
Ecker-mann, likaväl som det hyser
medlemmar, som äro motståndare eller ställa
sig likgiltiga till frågan om kvinnans
politiska rostratt, iienna
omständighet borde ju i sig själv utgöra en
garanti for, att den neutralitet förbundet
ofncieiit proklamerar, efterleves i
verkligheten.
±%xt så icke är förhållandet, framgår
emellertid, av vad som gång efter
annan franiKoniiner vid möten anordnade
av Mouerata kvinnoförbundet. De
obehärskade utfall mot rösträttsrörelsen,
som nyligen ägde rum på ett möte i
Stockholm utan någon som helst
protest från ledningens sida, är Kosträtt
for Kvinnors läsare väl bekant. I
dagens nummer linnes införd en "Öppen
fråga", som ger en föreställning om
hur förpliktelserna mot förbundets
program uppfattats av en av dem, som ute
i landsorten föra förbundets talan. En
annan taiariuna, också utsänd av Mo-
EOSTHÄTT Fött KYIKKOR
N:R 24
derata kvinnoförbundet, har nyligen på
ett möte i Växjö enligt referat i
Smålandsposten, som tidningen själv
förklarat vara "kortfattat men korrekt",
yttrat, att
"de proportionella valen» skärpta
parti-motsättningar hade givit högerns kvinnor en
känsla av hemlöshet, och sedan föreningen
för den kvinnliga politiska rösträtten dra*
gits allt mer och mer at vänster, skedde pá
Staaffska ministärens tid händelser, som
drevo högerns» d. v. s. de moderata
kvinnorna, nr sagda förening. En gängse men
felaktig tro vore, att Sveriges moderata
kvinnoförbund startades på kvinnliga
rösträttsfrågans grundval. Förbundet har med
densamma intet att skaffa, den är en histo*
ria för sig, vilken, som sagt, ställts
utanför förbundets program/*
Vad menar friherrinnan Rappe med
att i detta sammanhang1 framdraga
den Staaffska ministären, och vilka
händelser är det, som här åsyftas! De
händelser under den Staaffska
regeringens tid, som voro av intresse för
rösträttsföreningen, och kunna ställas
tillsammans med denna, voro den
kungl, propositionen om rösträtt för
kvinnor 1912 och löftet i konungens
trontal om en förnyad kungl,
proposition 1914, händelser, som sannerligen
icke voro ägnade att driva någon
röst-rättskvinna, av vad färg hon vara må,
ur föreningen och därigenom svika
kvinnornas stora sak.
Det är sant, att de proportionella
valen skärpt partimotsättningarna, och
att den kommunala rösträtten tvungit
kvinnorna att "ta parti", redan innan
de vunnit politisk myndighet, men
detta bör icke hindra någon kvinna av
något parti att tillhöra
rösträttsföreningen, vars stora förtjänst det allid
va-rif, att den förenar kvinnor ur alla
par-Hvi. .—^^_*_
Vid stadsintymäkttgval i Köping o¾fc
Luleå hava kvinnorna gått fram med egna
listor, och pá vardera stället har en kvinna
blivit väld.
Låroverksöverstyrelsens yttrande - ett märkligt aktstycke.
Akademiskt bildade kvinnors
förening har nyligen till Kungl. Maj:t
inlämnat en skrivelse för att bemöta
Låroverksöverstyrelsens yttrande med
anledning av Lärarelönenämndens
förslag. Höfter en utförligare motivering
sammanfattar föreningen sin
hemställan sålunda:
"Av vad ovan sagts framgår alltså
att Överstyrelsens förslag, att
kvinnors behörighet till lararoefattningar
vid gossiaroverk bor begränsas till
adjunktsbefattningar mea huvudsaklig
qanstgoring i ue tre första klasserna,
grunuar sig förnämligast på
anonyma meuaeianaen från
Banmark, vilka pä grund av sin
anonymitet icke böra tillmätas någon betydelse
och
enstaka mindre goda erfarenheter
angående ett fätal kvinnliga
ämneslärare vid läroverk för gossar,
att Överstyrelsen underlåtit att
begagna sig av de betydligt mera
omfattande erfarenheter, som kunna hämtas
från de laroverk, vid vilka kvinnor
genomgått provárskurs,
att Överstyrelsens förslag icke står i
överensstämmelse med innebörden av
1909 års grundlagsändring,
att förslaget dessutom i och för sig
är sådant, att därest det vunne
statsmakternas bifall, ingen säkerhet
därmed vore given, att kvinnor ange
möjlighet att söka lärarbefattningar vid
läroverk för gossar, samt
att Överstyrelsen avstyrker kvinnors
behörighet till vissa
rektorsbefattningar, oaktat en omfattande erfarenhet
visar, att kvinnor med framgång
kunna sköta likartade befattningar.
Med stöd av det ovan anförda
anhålla vi i underdånighet, att Eders Kungl.
Maj:t icke måtte lägga Överstyrelsens
nu föreliggande förslag, utan
Lärarelönenämndens i dess den 31 oktober 1914
avgivna betänkande framlagda förslag
i vad det rör de tjänster, i vilka kvin-
na må vinna anställning, till grund för
framställning till Riksdagen i fråga
om de grunder, med tillämpning av vil^
ka infödda svenska kvinnor må
kunna utnämnas och befordras till
lärarbefattningar vid rikets allmänna
läroverk och Högre lärarinneseminariet"
De flesta av de anmärkningar, som
föreningen här gör mot överstyrelsens
yttrande, hava redan förut berörts i
denna tidning. Men vad som verkligen
hade undgått oss är överstyrelsens
originella tilltag att begagna anonyma
källor, som den inte med godo kan fås
att framlägga, överstyrelsen har
nämligen tagit sig till att från Danmark
referera en del omdömen, fördelaktiga
och mindre fördelaktiga, samt diverse
prat, och sammanfattar sitt
slutomdöme av erfarenheterna från Danmark
så, att man bör vara mycket försiktig
med att låta lärarinnor läsa med
lärjungar över fjortonårsåldern i
läroverk avsedda uteslutande for gossar.
Någon bilaga, utvisande från vilken
källa överstyrelsen öst sin visdom,
åtföljer icke skrivelsen. Detta är så
mycket märkvärdigare, som
överstyrelsen själv anfört i sin skrivelse, att
lärarinnor i Danmark varit verksamma
under en följd av år vid en del under
statsinspektion stående läroverk för
gossar. Det borde således inte alls
varit svårt att anhålla om ett officiellt
intyg, som vederbörande ville stå för.
Akademiskt bildade kvinnors förening
har nu vänt sig till
Undervisningsinspektören för dessa skolor, professor
S. L. Tuxen, och av honom fått ett
yttrande, som bifogats skrivelsen, och
vari han kommer till ett annat resultat än
överstyrelsen. Efter det att han
påpekat, att erfarenheterna om kvinnornas
undervisning på gymnasialstadiet
ännu ej är så stor, säger han, att han
"med stor Fortröstning ser en Fremtid
iMöde, hvor de sikkert vil vokse i Tal
som i Betydning".
En iiymn till den själiska skönheten.
RAB1NDKANATH TAGOEE: Chitra.
JNorstedt & böners forlag. 63 sid.
Pris kr. 1:75.
"Giv mig något att gripa om,
något som varar längre än lust."
Konungadottern Chitra har av sin
fader, nar det ej förunnats honom att
äga söner, uppfostrats som en gosse.
Hon är ej skön, men hon är smidig och
stark, modig och tapper. Hennes
muskler ha härdats genom flitig skjutning,
hennes ärelystnad är en ynglings, när
hon i skogen jagar fram pá sin häst
efter viiieoräd.
x/å möter uon en dag Arjuna, som
avlagt ett löfte att i tolv år leva som
eremit i Shivas ensliga skogsheågedom.
I det ögonblicket vaknar kvinnan
inom henne, mannen har kommit, som
helt fyller hennes hjärta, och hon
kastar av sin gossedräkt och uppsöker
honom, klädd i smycken och
kvinnokläder.
Ovan som hon är att dölja sina
känslor, biktar hon sin kärlek för honom,
men hon gör intet intryck på honom.
Han avvisar henne med sitt löfte att
leva ogift, och hon grips av bitterhet
och sorg. Ack, hon kan skicka sin pil
genom varje sköld, men ej genom sin
hjältes hjärta! Hon äger ej den
skönhet, som är "de svagas styrka" och den
tjusning, som är náen obeväpnade
handens vapen", och som kommer mäns
vilja att smälta som vax.
Hon anropar då Madana, kärlekens
gud, om att giva henne kroppens
fullkomliga skönhet, om också blott för en
dag, hon vill bli lika oemotståndligt
skön som kärlekens plötsliga blomning
i hennes eget hjärta.
Hennes bön blir hörd, ej blott för en
dag utan för ett helt år. Arjuna blir
tjusad och glömmer sitt loité inför àen
skönaste kvinna han sett Men mitt
under Karlekens berusning känner Chitra
ångest och oro i sitt hjärta. Det är ju
blott för hennes förklädnad, för
kroppens skönhet, inte for hennes sanna
jag, som hennes hjälte givit sitt löfte
som pris.
Han detta vara kärlek? Men förvisso
kan det ej vara mannens högsta
hyllning till kvinnan —1 Och hennes lust
bytes i sorg över att den gåva guden
förlänat henne, den blomlika skönhet,
som gör henne så fullkomlig i hennes
älskades ögon, bländar hans blick för
andens eviga ljus.
8à kommer den stund hon mellan
hopp och fruktan anat. Hennes
älska-ue oorjar att sjaiv tröttna pä detta
do-vanue sinnenas rus, detta vin, som han
anda till övermättnad druckit.
— Giv mig något, som varar längre
än lust, ber han — något som varar
också i nöd, giv mig ditt innersta jag.
Han längtar åter till dag och
gärning, och Chitra förstår vad som
försiggår inom honom. Hon vet, att
hennes skönhets makt ej är nog för att
hålla honom kvar, och likväl bävar hon
for den stund, när den skall vara
förbi. Och när ban en dag börjar att tala
om prinsessan Chitra, henne, den
okända, vars rykte nått honom, och som
prisas "som en man i tapperhet och en
kvinna i ömhet", svarar hon:
— Ack, vad gagn har väl denna
prinsessa Chitra av sin lärdom och sina
hjältebedrifter] Om du mötte henne
vid stigen i skogen, skulle du gå förbi
henne utan att ägna henne en blick.
Och skulle det väl behaga din
krigaresjäl, att nattens leksak hoppades bli
dina dagars kamratt Skulle jag väl
med gillande ses av en man, om jag
reste mig rak och stark med ett modigt
hjärta, föraktande alla den snärjande
svaghetens konster och knep?
Aret är förbi, provet kommer, Chitra
mister sin underbara skönhets glans
och uppträder i sin rätta gestalt inför
sin älskade. Vad hon nu bjuder honom
är sin personlighet, sin friborna själ,
ett hjärta tillhörande en dotter av
jorden, men där kärleken framväxer
^strävande emot evigt liv".
Hon säger: "Om du värdigas taga
mig till din sida, där din djärva väg
går fram mellan faror, om du låter mig
bära del i din levnads viktiga värv, då
skall du känna mitt sanna jag. Om ditt
barn, som jag bär i mitt liv, blir en
son, skall jag fostra honom att bli en
andra Arjuna och, när tiden är
kommen, sända dig honom; då till sist skall
du verkligen känna mig. Nu kan jag
endast giva dig Chitra, en konungs
dotter."
Arjuna, han, vars blomsterdyrkan nu
är slut, svarar: "Älskade, mitt liv är
fyllt."
Så slutar denna dikt, en
österlän-nings hymn till den själiska skönheten,
till personligheten hos kvinnan.
I tankegången torde Tagore kanske
vara påverkad av Västerlandet och
dess kvinnor, i formen, i språkets
sublima skönhet, förblir han ända in i
svensk översättning drömlandets son,
"en infödd av Indialand". Men vad som
starkast klingar genom dikten, förblir
ändå rösten av en människa, en
fördjupad, mild och rättvis människa.
Jämförd med österns kvinnor, har ju
kvinnan i Västerlandet, och i synnerhet
i de nordiska länderna, intagit en
benådad ställning, men likväl vore det
ett misstag att tro, att den
uppfattningen nu är alldeles övervunnen hos oss,
att personlighet och intelligens hos en
kvinna äro av ondo. Ditåt sikta de
utfall, som ej så sällan göras från man*
ligt håll mot kvinnornas vilja att göra
sin insats för mänskligheten också
utom hemmets väggar. Och den unge
mannen finns Verkligen, som själv ut-
rustad med gåvor att göra sig gällande
i livet med öppenhjärtig egoism
förklarar, att han ej vill ha en intelligent
hustru att sköta.
Tagore är både för rättvis och för
sublim i sin uppfattning av
kvinnosaken för att han skulle kunna stå
annat än främmande för det ytliga och
småsinnade i striden mellan könen.
Denna strid, där kvinnans arbete för
att utveckla sig till människa och
personlighet, sett genom mannens ögon, så
ofta förefaller som en för hennes
kvinnlighet missklädande maktlystnad
och benägenhet för käbbel.
När Arjuna anar detta nya
kvinnovärde, som skall uppenbara sig för
honom, känner han sig som en vandrare,
som om natten kommit till en
främmande stad. "Väntansfullt längtar han
efter gryningen, som skall röja för
honom alla de nya undren." Och Chitra
säger lika ödmjukt som vackert, att det
"är en levnads möda att göra sitt
sanna jag känt och skattat"
Tagore har avlyssnat kärleken
mellan man och kvinna, "den ändlösa
meningen i en enkel visas fåtaliga toner".
Och så har han, sonen av ett land, där
kvinnan anses vara skapad framför
allt till mannens egendom, till att vara
hans leksak och lust, skrivit en dikt,
som närmar sig Ellen Keys själfulla
ideal och Nietzsches sublima stränghet
i förkunnelsen inför äktenskapet: En
fackla vare det att lysa er till högre
vägar.
Och till sist har denne indiske
drömmare varmt och vackert sammanställt
kärlekens lycka med verklighetens
krav. Arjuna säger: Kom intill mig
närmare du oupphinneliga! Lämna dig
åt mig med namnets, hemmets och
släktens band. Låt mitt hjärta känna dig
från alla sidor, leva samman med dig i
kärlekens trygghet och frid.
Gustava Svanström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
