Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fernqvisfs Kappaffär
A A Drottninggatan Q4
n. b. och 1 tr. npp
Stort lager av in• o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs.! Beställningsavdelning.
Vid uppvisande av medlemskort i F. K. P. 22. lämnas 5 % rabatt.
Mödrarna.
En av Kaliforniens mera bemärkta
rösträttskvinnor, mrs Aliee Park,
berättade en gång i Womans Journal,
huru hon vid en resa i Europa —
någon gång före kriget — besökt Berlins
Tiergarten. Då föraren visade henne
Siegesailée, förklarade han, att här
funnos statyer av alla Hans Majestät
kejsar Wilhelms förfäder. Och så
räknade han upp en mängd namn, och alla
namnen voro manliga. Mrs Park
frågade då, med ett stänk av amerikansk
humor, om kejsaren ej hade några
kvinnliga förfäder. Föraren svarade
med germansk kraft och allvar ett
bestämt: nej.
Denna skämtsamma lilla historia får
liksom en ny färg efter de tre senaste
årens bittra erfarenheter. Det börjar
te sig, som om det vore sant, detta om
en enbart manlig, rätt nedstigande
linje utan något kvinnligt inslag. Liksom
dessa kejsare och andra skapare av
krigens olyckor ej tyckas ha annat än
manliga förfäder, så äro mödrarna av
i dag lika bortglömda.
Så föga det har tänkts på kvinnorna
under dessa nödår! Det är som om de
icke existerade. Det enda tillfälle, då
de i de offentliga proklamationerna
omnämnas, är då kvinnors och barns
utsvältning i det egna landet göres till
förevändning för u-båtskrigets strävan
att uthungra kvinnor och barn i andra,
krigförande och icke krigförande,
länder. 4
Man vill till det yttersta tro, att
kunde vidden och intensiteten av mödrars
lidande i dessa tider på någon psykisk
väg nå till den innersta, av militära
ärebegrepp ännu icke förhårdnade
punkten av deras hjärta, deras, som
satt denna allt omfattande tortyr i
system, så skulle striden blåsas av i
detta ögonblick. En ny order, med nya
omätliga plågor och lidanden i
släptåg, skulle icke kunna ges.
Men vad veta de ledande om dessa
millioner mödrar, som mist alla sina
kära, make och vuxna söner på
slagfältet, sett unga döttrar ”deporterade”
till en tjänstgöring, som är värre än
döden. Mödrar, som veta sina små
skingrade, försvunna under flyktens
förvirring, och nu under ensamma
dagars och nätters förtvivlan ropa dem
förgäves. Mödrar, som blivit gjorda
till mödrar under brutalt våld och
dödsångest, mödrar, som av
undernäring fött ofullgångna, missbildade
foster till världen, fäderneslandets gåva i
ersättning för de hurtiga söner, som
kallades bort av klämtningen i augusti
1914.
Alla dessa mödrars lidande, skall det
vara som om det aldrig varit? Eller
skall en sådan samlad tyngd förmå
driva utvecklingens hjul in på ett nytt
spår?
Aldrig, så länge de lida under
tystnad, med sammanpressade läppar,
gråta ut sin förtvivlan i mörker och
ensamhet. Ätt deras fördragsamhet varit
så stor, att de burit alla bördor, att de
uthärdat till det yttersta, detta är nu
världens förbannelse. De ha lärt, att
det varit deras plikt att tiga, och de
ha lytt. Skola de inse att, för det helas
väl, olydnad varit bättre än offer?
Skola de någon gång med
förfärande klarhet se, att varje gång de tegat,
då de bort ropa, varje gång de bifallit,
då de bort protestera, varje gång de
satt den nationalistiska
fosterlandskärleken över människokärleken, den
allmänna opinionen över hjärta och
samvete, ha de drivit fredens och
rättfärdighetens hägrande tusenårsrike än
längre i fjärran.
Men utan den offentliga rösten,
rätten att stämma in i den myndiga
med-borgarskaran, blir kvinnornas klagan,
sorg och förbittring över allt onödigt
lidande, all övermäktig vantrevnad
utan möjlighet att bli hörd, så som den
har rätt att bli hörd.
När skola kvinnorna* alla kvinnor i
alla länder, förstå detta? Och förstå
att detta är endast första steget. Sedan
gäller att inse, att deras egen mening
av livet, av prövning och sorg eller
framgång och glädje utformade
erfarenhet är det värdefulla tillskottet. Att
bli eko av andras tankar, viljelösa
ef-tersägare, nummer i en massa, för
varken dem eller världen framåt.
Bomain Rolland skriver i en nyligen
synlig uppsats: ”Det värsta onda,
varav världen lider är, jag har sagt det
många, gånger, icke de ondas styrka,
men de bästas svaghet. Och denna
svaghet har till stor del sin rot i
viljans lättja, i fruktan för ett
personligt omdöme, i moralisk försagdhet.
Var och ens plikt är att icke
överlämna åt andra, vore det också de bästa,
de pålitligaste, de mest älskade,
bestyret att avgöra för sig vad som är gott
eller ont, men att söka själv, söka hela
sitt liv, om det så behövs, med
förbittrat tålamod. En sanning, som man
an-nammar med slutna ögon, en sanning
av lydnad, en sanning av undfallenhet,
en sanning av kryperi — en sådan
sanning är icke annat än en lögn.
Människa, res dig åter upp! Den smula
sanning du förvärvar genom dig själv,
är din*’säkraste ledstjärna. Andens
frihet, det är den högsta skatten.”
Kvinnornas andliga frihet och
andliga mod att göra sina ideal gällande,
på detta kommer mycket folkens hälsa
och liv att bero efter dessa år av yttre
brutalitet och inre feghet.
Ellen Hagen.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var minad.
Redaktör: Gurli Hextzman-Ebicson.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan i
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. V*3—l/i4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4,
Rikstel, 8600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1917 Kr. 1:35.
Lösnummer 6 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 2 kr.
i postanvisning till tidningens expedition.
RÖftTRÄTTSBYRAIV
6 IiUtmakaregatanl, Stoekholm
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 8600.
öppen vardagar kl. 1—4 e. m.
77// våra prenumeranter.
fiästa nummer av Rösträtt för
Kvinnor utkommer den 1 september.
En deputation av franska kvinnor
med den välkända advokaten Maria
Vérone oeh M:me Marguerite Durand
i spetsen, erhöll den 20 juni företräde
hos den franska
lagstiftningskommit-tén för allmän rösträtt. Deputationen
framställde fordran på fulla politiska
rättigheter för kvinnor, rösträtt och
valbarhet och inte blott den
kommunala rösträtten som kommittén
föreslagit. Den roll kvinnorna spelat i kriget
berättiga dem till den politiska
rösträtten. Parlamentsledamoten Andrieux,
som alltid varit en varm
kvinnosaks-vän, lovade deputationen att i
Kammaren stödja kvinnornas rösträttskrav.
Kvinnorörelsen i Italien.
I italienska parlamentet har en
motion väckts om avskaffandet av de
lagar, som alltjämt hålla de gifta
kvinnorna i ett nesligt beroende. Enligt nu
gällande förordningar får en gift
kvinna ta emot vad hon själv förtjänar,
men icke giva ut beloppet utan
månenens samtycke. Inte heller får hon
låna pengar mot borgen, oeh om hon
sätter in sina besparingar på banken,
får hon inte lyfta dem utan mannens
tillstånd.
Fem motioner ha vid olika tillfällen
väckts av enskilda motionärer för att
få till stånd en ändring i dessa
absurda förhållanden, men de ha fallit på
parlamentets motstånd. Denna gång är
det emellertid en av ministrarna, som
åter fört frågan på tal, och motionen
åtföljes av en lång utredning, vari
bevisas att de gifta kvinnornas
omyn-dighetstillstånd avskaffats Överallt,
utom i några få lagsystem, som
baserats på Code Napoléon. Minister
Sacchi framhåller med all önskvärd
tydlighet att det nuvarande föråldrade
systemet är orättfärdigt i teorien och
i" praktiken åsamkar en massa
bekymmer och tråkigheter.
Olikhet i livet och inför lagen.
För omkring två år sedan var det på tal
i Newyork att kvinnorna skulle strejka och
praktiskt tillämpa antirösträttskvinnornas
stridsrop att kvinnans plats var i hemmet.
Detta väckte på sin tid en storm av
förbittring i den amerikanska pressen, och
kvinnorna fingo höra att om de kunde
tänka sig att åvägabringa en sådan revolt i
det industriella och kommersiella livet, så
bevisade de därigenom sin politiska
omogenhet. Men när Ungerns premiärminister,
greve Tisza, före sin avgång uttalade de
orden att allmän rösträtt för män skulle
äventyra landets säkerhet, hotade Ungerns
arbetare med generalstrejk, men det var
ingen som då tänkte på att deras
handlingssätt skulle vara liktydigt med politisk
omogenhet.
Man ställer ofta märkvärdigt olika
anspråk på män och kvinnor.
Ny lokalavdelning
av Männens förbund för kvinnans
politiska rösträtt har konstituerats i
Motala. Föreningens ordförande är
kassör Frithiof Johansson, vice
ordförande kamrer Hj. Sätterberg och
sekreterare kantor Pihlström, Ekebyborna.
Till revisorer utsågos fabrikör
Ous-bäck och redaktör Kron.
Kvinnorösträtten i
Tyskland.
I de nya tider, som nu stunda för
Tyskland, vilja kvinnorna där liksom
annorstädes göra sin röst hörd. I maj
inlämnades till tyska riksdagens
konstitutionsutskott en petition från der
Deutsche Frauenstimmrechtsbund,
undertecknad av Anita Augspurg och
Lida Gustava Heymann, innehållande
en enträgen uppmaning ”att till grund
för alla utskottets författningsenliga
reformarbeten lägga kvinnornas
politiska jämnställdhet som ett
oeftergivligt villkor och att ej blott för männen
utan även för kvinnorna fordra
valbarhet samt allmän, lika, direkt och
hemlig valrätt till riksdagen och
förbunds-staternas lantdagar”. I sin motivering
säger sig förbundet avstå från att
upprepa de principiella skälen for
kvinnorösträtten, vilka sedan årtionden
tillbaka blivit framlagda i alla petitioner
därom, oeh hänvisar i stället till vad
som skett i övriga länder, särskilt
Danmark, där kvinnorna mitt under
brinnande världskrig erhållit full
medborgarrätt, samt i England och Ryssland,
där frågan står inför det slutliga
avgörandet. Vidare framhålles att statens
och samhällets bestånd i lika måtto
beror på kvinnors och mäns insatser och
att tiden efter kriget ställer alla däri
deltagande stater inför
nödvändigheten att utnyttja alla till buds stående
krafter till statens fördel. För att
emellertid kunna bringa alla möjligheter
till deras högsta tänkbara utveckling
erfordras i första rummet politisk
frigörelse för alla vuxna medborgare.
Efter fredsslutet behövas alla landets
krafter, och staten skulle på det
allvarligaste skada sig själv, om den skulle
avstå från kvinnornas värdefulla hjälp
och erfarenhet.
Vidare ha de preussiska
rösträttsföreningarna, i spetsen för vilka står
Minna Cauer, ordförande i Berlins F.
K. P. R., inlämnat en petition till den
preussiska lantdagens bägge hus om
allmän och lika valrätt för både män
och kvinnor.
Även den mera moderata av de två
stora rösträttsföreningarna, der
Deutsche Reichsverband fiir
Frauenstimm-recht, har hos riksdagens
konstitutionsutskott _ anhållit att utskottet ”måtte
bland sina reformförslag även upptaga
aktiv och passiv valrätt for kvinnor på
samma villkor som för män”.
Föreningen anför huvudsakligen ekonomiska
och sociala skäl för sin petition och
efter en kort framställning av
förhållandena i andra länder och utsikterna för
rösträttens genomförande i England,
Frankrike och Ryssland, ger den
uttryck åt övertygelsen att det skulle
vara oförenligt med en verklig
nydaning av de politiska förhållandena,
”om ett segrande Tyskland i detta
avseende skulle stå tillbaka för sina
fiender och utsätta sig för förebråelsen att
vara reaktionärt sinnat”.
I riksdagen ha båda de
socialdemokratiska partierna uttalat sig för
kvinnorösträtten, och även
fackföreningarnas generalkommission förklarar i ett
manifest av den 27 april: ”Den fria
valrättens tid har emellertid kommit icke
blott för våra kämpande därborta, utån
även för våra kvinnor. De ha hållit ut
hemma i svårt betryck, i
sönderslitande ängslan för sina käras öde, och
därmed ensamma möjliggjort det tyska
folkhushållets bestånd. Vi fordra att
den fulla medborgarrätten icke längre
undanhålles kvinnorna.”
Jinmålan om deltagande i som*
marmötet i Ronneby samt mötes*
avgiften 2 kr. mottages alltjämt
under adress
Röstråttsmötet, Ronneby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
