Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg. Tolstois postuma arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystiske och lidelsefulle tsar, vars stolta natur ännu plötsligt
går igen hos den dämpade åldringen.
Fader Sergius (1891—1904) är också i Tolstois stora
stil, men berättelsen är en smula avkortad. Den har till ämne
historien om en man, som söker Gud i enslighet och askes,
av sårat högmod, och som till slut finner honom bland
människorna, genom att leva för dem. Några sceners vilda
våldsamhet blir en nästan för mycket. Å andra sidan är intet
mera nyktert och tragiskt än den scen, då hjälten upptäcker
sin kärestas låghet och svek. (Hans trolovade, den kvinna,
han älskade som ett helgon, har varit älskarinna till tsaren,
som han lidelsefullt dyrkade.) Icke mindre gripande är
frestelsenatten, då munken för att återvinna sin upprörda
själs frid hugger av sig ett finger med en yxa. Mot dessa vilda
episoder står det vemodiga samtalet i slutet med den stackars
gamla barndomsväninnan och de sista sidorna med sin lugna
och oberörda lakonism.
Ett rörande ämne var även Modem: en god och
förståndig moder, som i fyrtio år helt ägnat sig åt de sina, står
plötsligt ensam; hon kan icke företaga sig något, och ehuru
fri-tänkerska drar hon sig tillbaka till ett kloster och skriver
sin dagbok. Men av detta arbete finnas blott de första
sidorna kvar.
En serie av småberättelser äro skrivna med överlägsen
konst: Alexis, som anknyter sig till de vackraste
folkberättelserna, är historien om en enkel människa, som alltid
fått offra sig, alltid är stilla belåten, och som dör. — Efter
balen (den 20 augusti 1903): En gammal man berättar hur han
älskade en ung flicka och hur han plötsligt upphörde att älska
henne, sedan han sett hennes far, en överste, giva befallning
om att spöa en soldat; det är ett mönstergillt arbete, först
och främst tjusande genom ungdomsminnen, sedan av
hallu-cinerande verkan genom skildringens precision. — Vad jag
sett i drömmen (den 13 november 1906): En furste förlåter
icke sin dotter, som han tillbad, att hon flytt från hemmet,
sedan hon låtit förföra sig. Men knappt har han återsett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
