Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början icke någon lön. Först 1543 anslogs till deras aflöning
monopolium på tranhandeln inom hufvudstaden, men sednare
förvandlades detta i penningelön. 1550 blefvo de första svenska
coopvaerdifartyg under vederbörlig betäckning afsände till
Holland, England och Spanien. Vid slutet af Gustafs regering
hemsöktes hufvudstaden af mångahanda olyckor, såsom 1549
och 1550, då pesten starkt grasserade, samt af eldsvådor 1552,
1554 och 1555, vid hvilket sednare tillfälle nästan hela
Vesterlånggatan afbrann. Efter den förstnämnde eldsvådan, hvarvid
den del af staden, som var belägen emellan Gråmunkegränd
och Norrbro, lades i aska, befallde konungen att alla i staden
qvarstående trädhus skulle nedrifvas och inga andra än af sten
i deras ställe få uppbyggas.
Mätt af år och ära afsomnade Gustaf I den 29 September
1560 på Stockholms slott, och efterträddes af sin son, Erik
XIV, som den 30 derpåföljde November höll ett solennt intåg
i hufvudstaden. Denna hade, oaktadt alla hemsökelser, under
Gustafs styrelse uppblomstrat till den grad, att man vid hans
död derstädes räknade öfver 200 köpmän. Då man såg den
unge konung Erik, med öppet sinne för allt skönt, för poesi
och konst, skulle man deraf kunnat förespå en lycklig framtid,
så för honom som landet. Men annat var beslutet i ödets bok.
Den annars så vise Gustaf hade af blind faderskärlek tilldelat
sina 3 yngre söner, halfbröder till Erik, hertigdömen med
nästan samma makt som konungen, och detta delade välde blef
snart fröet till en olycklig brödrastrid. Erik misstänkte inom
kort den äldste af sina bröder, Johan, hertig af Finland, för
stämplingar med Sveriges fiender, Danmark och Polen, samt
lät derföre 1563 sammankalla en riksdag i Stockholm, inför
hvilken han anklagade honom. Den 5 Juni dömde ständerne
honom äfven att mista gods och lif, så framt ej konungen ville
förskona honom. En krigshär afsändes till Åbo, och hertigen
måste efter ett kort motstånd gifva sig, hvarefter han insattes i
fängelse först på Waxholmen, sedan på Gripsholm. Samma år
besegrade äfven amiralen Jakob Bagge danskarne vid
Bornholm, för hvilken seger Erik hedrade honom med en triumf
eller högtidligt intåg i Stockholm. Året derpå vann Clas Horn
likaledes en seger till sjös öfver dem, men nu tillegnade sig
konung Erik sjelf äran deraf och intågade uti hans ställe i
triumf uti sin hufvudstad. Många gamle ansågo såsom ett
rättvist himmelens straff för allt detta öfverdådiga braskande och
slöseri, då år 1565 en pest utbröt, som medtog icke mindre än
18,000 personer af stadens befolkning. Men Erik lät sig häraf
ej afskräcka, utan höll året derpå åter ett solennt intåg vid
återkomsten från Skåne.
Ett motstycke till dessa triumfer var den skymf han,
på sin kanslers, Göran Persons, inrådan, beredde den oskyldige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
