- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
222

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gulare af russakor än af saffran, säga de, – bevare
mig, fattige man, för den landsplågan – snart skall
det heta, att hans limpor äro brunare af Susannas
fingrar än af sirap. Huru är det med skorporna? På
landsvägen kommer jag med er till slut; ja, dit kommer
jag för din efterlåtenhet, Susanna. Gäser skorpdegen,
säger jag; man kan då akta mig värdig ett svar. Gäser
den? Hvarför icke lika gerna bland isbitarne i
stadskällaren? Jag får taga till tiggarstafven för
din skull, menniska. Så! Nu bränner du upp hela ugnen
med knallar! Har du ej näsa, kreatur, att känna lukten
af brändt?"

På denna punkt hade herr Gyllendeg redan nått en god
ställning och började känna igen sig i sitt element,
ungefär som den halfdöda fisken, då den en stund
fått förfriska sig i vatten, småningom upplifvas och
pröfvar sina krafter. Herr Gyllendeg hade, att icke
lemna liknelsen, just nu vändt ryggen upp och begynt
spela med sina fenor; dock i full simning befann han
sig ännu på långt när icke.

Under allt detta fortsatte den gamla Susanna sitt
arbete och gick sin väg fram utan ringaste tecken
till störning eller förtrytelse. Tvärt om syntes
hon med medvetslöst nöje förnimma sin herres och
mästares närvaro, och såsom hon ansåg sina limpor
först då äga full glans och gräddning, när de fått
den sista strykningen med ägghvita och socker, så
tycktes hon äfven hålla sina gerningar ofärdiga,
ända till dess de af herr Gyllendeg lackerades med
smädeord och klander. Det var väl af detta skäl,
hon icke svarade ett ord på mästarens kommentarier,
hvilka han fortsatte oafbrutet i samma riktning,
men blott med stigande kraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free