- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
248

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

derpå gick hon i bagarboden näst intill rummet, för
att hemta den betingade semlan, och vår lilla kund
var icke den samme, som lät ett sådant tillfälle gå
sig ur händerna.

Klockstapel-nyckeln pöste redan under hans skinntröja,
och han hade jemkat sig närmare köksdörren,
innan mor Sanna hunnit välja en semla, sådan hon
tyckte lämpligast att ges utan betalning. Då hon
ändteligen kom ut, tog han med tacksamhet emot den
bjudna städseln och syntes till och med någorlunda
uppmärksamt åhöra alla de varningar och råd, hon hade
att ge honom beträffande tjensten, i det hon vackert
lyste honom ut genom köket och förstun.

"Gå nu snällt, gullgosse," så föllo de sista ord hon
sade, "gå tyst och locka icke argt, om hon än icke
kommer genast. Se efter, att du icke fattar henne i
nackskinnet, såsom man brukar bära hundar, utan tag
henne sakta på ena armen. Låt henne luta hufvudet mot
ditt kindben, gullgosse, så ligger hon nöjdare. Gå
sedan helt tyst upp efter våra trappor, hör du, så
att du icke väcker herrn. Om hon jamar och skriker,
det usla kräket, så stryk henne sakta på ryggen, då
du kommer på vår gård, och tala till henne vänligt,
förstår du. Förstudörren skall nog stå på glänt, och
ingen annan dörr i gården är läst. Farväl, gullgosse,
mins nu, hvad jag har sagt dig."

Med dessa ord sköt hon sakta förstudörren till efter
vår lille kund, som med lättadt hjerta skyndade till
sina väntande kamrater.

Ett glädjesorl mötte vår lille trumslagare,
då han inträdde i samlingsrummet samt framdrog
klockstapelnyckeln, och glädjen växte än mer, då
han berättade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free