- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
253

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Försvunna voro såsom genom ett trollslag hans skatter
och hans sällhet, och i stället för att han nyss
drömt sig i en himmel, drömde han sig nu i eller
åtminstone nära en afgrund.

Han tyckte sig vara förvandlad till en stor limpa,
och låg i denna ömkeliga gestalt på brödspaden,
färdig att inskjutas i ugnen. Ingenting kan förliknas
med den vördige bagarens nöd. Sina sinnen och sitt
förstånd hade han bibehållit, han förutsåg ganska
klart sin våda, och hans menskliga natur uppreste sig
häftigt emot den gräddning, som hotade honom. Han
hade velat slå hufvudet af den gamla Sanna, om han
kunnat. Han försökte tala till henne i sin nöd,
men hans tunga var förlamad. Hon hörde honom icke,
hon kände honom icke, hon stod klenögd och sotig om
näsan som vanligt framför ugnen, höll brödspaden
redan i handen och gjorde sig med full tjenstemin
färdig att insticka limpan Gyllendeg i samma ugn,
dit hon infört så otaliga limpor rågdeg förut. Den
gamle bagaren var i förtviflan. Han bemödade sig
att se på sin hushållerska, då han ej kunde tala;
han gaf henne än hotande, än bedjande ögon; men
allt var såsom bortkastadt, Sanna var och förblef
förstockad. Ändteligen, då han redan var nära
ugnsdörren och tyckte sig svedas af hetta, öfvervann
han sin förlamning och gjorde ett räddningsförsök med
så stor ansträngning, att han i verklig och kroppslig
måtto for upp ur sin säng och blef stående midt på
sitt kammargolf.

"Tviskinn och brända bullar!" ropade han öfverljudt,
"vill du steka mig lefvande, sprakved?"

Detta fantastiska utrop, hvars förbindelse med något
föregående gossarne på intet vis kunde ana,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free