Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. ASMUND KARESON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförligare bevisföring Sv. biogr, lexikon 2, s. 377 f. identisk med den
Osmundus, som enligt Adam av Bremen (efter 1070) var en frände till
missionären biskop Sigfrid, av honom sändes till Bremen för utbildning,
for till Rom för att vigas till biskop men avvisades, irrade sedan vida
omkring, slutligen vigdes till biskop av en polsk ärkebiskop och uppträdde
hos kung Emund gamle (c. 1047—c. 1060) som ärkebiskop i strid med
från ärkebiskopen av Bremen utsända. Enligt en historia om klostret
Ely i England fick Osmundus, f. d. biskop i Sverge, av biskop Wulfrik
(1044—66) tillflykt i Ely kloster, där han dog, medan Turstan var abbot
1066—71. Som bevis för identiteten anföres, att Asmunds ornamentik
och särskilt kors formerna utgå från former, som användas av nordmän
i Brittanien, att han känner härnadståg av nordbor i England, som han
ju kunnat få veta om av dem, som han ristade åt, att han upptagit runan
ᛡ i bet. g från anglosaxiska runraden och att ordet "själ" hos honom
alltid har den engelska formen sal. Då en så anlitad runristares
verksamhet synes föga förenlig med biskops och namnet Asmund ej är ovanligt
vare sig i Sverge eller England, förefaller identifikationen av runristaren
och biskopen Asmund minst sagt vågad.
1. Gästrikland:
1. Söderby (Gävle), B. 1101, L. 1049, H. Kempff, Söderby
Runsten, Gefle 1897, O. v. Friesen, 1904, Uppl. runst. 1907, s. 21, 1913, s. 36:
× brusi lit rita st — ibtir ahilp brur sin: in han uarþ tauþr a
tafstalonti × þo brusi furþi lank lans abtir brur sin × hon fur
mir fraukiri kuþ hialbi honsalukuþs muþir • suain • uk osmunrt
þau markaþu +
Eftersom þo brusi etc. måste vara bisats, synas inskriftens
avdelningar böra läsas i nu angiven ordning. O. v. Friesen läser ahilp och fattar
det som Egil, vilket kanske är riktigt; O. Celsius 1726 läste ahiip, B.
1101 och H. Kempff ihilp, Wiberg ihiip; prickarne i p skulle alltså
utgöra utplåningstecken av b, som råkat ristas dubbelt. Med dessa
ändringar synes sålunda den övers., som Hj. Kempff funnit, vara riktig:
"Bruse lät resa stenen efter Egil, sin broder, men han blev död i
Tavastland, när Bruse förde landskapets ledung efter sin broder. Han for med
Fröger. Gud hjälpe hans själ och Guds moder! Sven och Asmund de
ristade." O. v. Friesen, Uppl. runst. 1913, s. 37 tolkar, liksom Kempff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
