- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
37

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     3. Simon undergörarens himmelsfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På en vink af Nero reser han sig upp, kysser kejsarinnans
och Helenes hand, bugar för senatorerna och
riddarne och går med högtidligt afmätta steg mot kanten
af kapitolinska klippan, där bråddjupet öppnar sig öfver
forum. Här stannar han.

Sorlet, som hälsat honom, har tystnat, och han står
där, skådande ut öfver det minnesrika torget, öfver de
esqvilinska och palatinska kullarne, öfver de otaliga
människorna, Roms folk, världens herrar, som nu, vid första
tecknet af hans underkraft, äro färdige att kasta sig i
stoftet för honom. Han emotser den dag, då alla dessa
tempel skola höja sina pelare kring hans bild och
rökverk brinna för honom på alla dessa altar. Vid denna
tanke blixtra hans ögon af högmodets eld och hans barm
häfves af stolthet. Folket tycker, att han, stående
däruppe, med bindeln kring sina lockar, med halfblottadt
bröst och ormstaf i handen, är till väsen och hållning
lik Asklepios, Jupiters välgörande son;, det tycker, att
han växer till öfvermänsklig höjd, så att Kapitoliums
klippa bildar endast ett fotställ till hans väldiga skepnad.

Det är dock tid att börja. Simon mumlar en trollformel
och tager ett steg, det yttersta, mot bråddjupets
kant. Han framsträcker högra foten där utöfver, likasom
för att röna, om han har tryggt fotfäste i luften.

Kejsaren reser sig nyfiket från sin tron, och allt
folket tiger i andlös väntan.

Men nu stiger åter ett sorl af hundra tusen röster
mot himmelen. Petrus och Paulus kunna icke se, hvad
som är orsaken till folkets öfverraskning, men enskilda
röster höja sig ur hopen: han har lämnat klippan! han
sväfvar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free