- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
63

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     6. Herre, hvart går du?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handverkare, som väl icke hade tänkt på den skärande
motsats, hvari de lustiga ämnen han valt för sin pensel
stodo till ställets lynne och dess olycklige gästers
sinnesstämning. Midt i golfvet var ett fyrkantigt hål, genom
hvilket fångarne på en stege nedfördes i ett mörkt och
fuktigt fängelsehvalf, det egentligen så kallade mamertinska
häktet, uppfördt, som man tror, under romerska
konungatiden, inemot 700 år före Kristus. Här åter mötte dem
i golfvet ett liknande hål, som gapade öfver det gräsliga
Tullianum, ett trångt och lågt hvalf, »fasansfullt», säger
häfdatecknaren Sallustius, »genom smuts, mörker och
stank». Bland de många, som i denna dödshåla dragit
sin sista suck, omtala Roms årsböcker den afrikanske
konungen Jugurta samt Catilinas medsammansvurne,
Lentulus och Cetegus.

Nio långa månader hade apostlarne att dväljas i
denna samma håla, medan de afvaktade dödsdomen. De
voro icke ensamme där. Mer än 40 andre olycklige
delade deras öde. Bland dem voro många svåra
brottslingar, men också många oskyldiga, som fallit offer för
Neros misstankar eller hans gunstlingars hat.

Det var ett onämnbart elände apostlarne förefunno
omkring sig. De vid väggar, pelare och golf fastläste
fångarne fyllde det djupa mörkret med suckar, kvidan,
gråt och förbannelser. Under den tysta förtviflan, hvaråt
andre hängåfvo sig, rufvade icke mindre grymma
själskval. Men – hvad ingen utanför dessa murar kunde
ana – fasorna där inom förbyttes efter hand i tålamod,
i lugn, i glädje, i jubel.

Apostlarne hade till sina medfångar talat styrkande
ord, lärt dem Guds vägar, manat dem att bedja med sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free