Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackra tjufpojksansiktet, W. B.,[1] som med lifligaste bifall
spelat bondflickan i min bearbetning af »Villbrådstjufvarne»,
men hvars glansroll dock var »Jocko eller den
brasilianska apan», i hvilken roll han gjorde häpnadsvärda
upp- och nedsprång och grimaser, instuderade efter
apaktören Springers. Äfven mot hans insättande bland
de sjutton hade Åbrandsson haft betänkligheter, emedan
han hyste misstroende till W. B:s förmåga och goda vilja
att iakttaga en allvarlig hållning. I fonden ett slags tron,
som står tom, emedan H. M. konungen är hindrad att
öfvervara sammankomsten. Omkring och nedom tronen
rader af åskådare, bland hvilka Clara och hennes fader
med vasaorden. Bakom sekreteraren en hofmarskalk med
guldpappersgaloner.
Akademiens sekreterare, en yngling med värdigt sätt,
framkallar kunglig sektern Johan Z. och uppläser ett tal,
hvari dennes dikt säges bryta en ny bana för skaldekonsten.
Akademien hade i det längsta hoppats, att den
gamla kungsvägen skulle föra till konstens högsta mål,
men nu hade den, till en början icke utan ledsnad (W.
B. förde näsduken till ögonen), öfvertygats om nödvändigheten
af en förändrad riktning. Den dikt, som i år erhållit
Gustaf III:s stiftelses högsta belöning, hade öppnat
dess blick härför. Det är den sannaste dikt, som blifvit
författad på svenskt tungomål, jämbördig med det mest
verklighetstrogna, som skrifvits på Romas språk och på
Athens. Det är ett härligt skaldestycke ...
W. B. gör en tviflande grimas, mysslar med en lånad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
