Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal vid Callas graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följer ännu alltid hennes små, och hon skall fröjda sig,
om de till kommande åldrar bevara sitt hjärtas oskuld,
och om de i minnet af henne finna en skyddsängel,
varnande för de, som skola möta dem, såsom de möta
alla på lifvets stig. Hon skall fläkta svalka i den smärta,
som hennes bortgång förorsakat make, moder, syskon
och vänner, en smärta, som skall hafva sin tid, emedan
den sorg, som döden framkallar, kan och bör verka som en
helig renande eld i de kvarlefvandes hjärtan — en smärta,
som skall hafva sin tröst genom samlif i minnet och genom
samlif i känslor och i uppsåt med den hädangångna.
Denna graf omsluter icke henne, utan endast hennes
stoft. Och när likväl stället, där detta hvilar, skall varda
en vallfartsort för dem hon efterlämnat, så är det
därför, att de atomer, som utgöra människans jordiska
omhölje, fått som tjänare åt hennes ande och som
organer för hennes verksamhet i sinnevärlden, en helgd,
som våra känslor erkänna och vörda. Denna hand full
mull har genom lifvets hemlighetsfulla kraftr en gång
burit prägeln af hennes personlighet. Ej under då, om
den tårhöljda blicken med kärlek hvilade på det
bleknande anletet, då det ännu bevarade ett återsken af den
ande, som en gång gaf det lif.
Frid öfver hennes stoft!
Välsignelse öfver den ädla kvinnans, den älskade makans,
moderns, dotterns och systerna minne!
»Nu tystne de klagande ljuden
Och stille sig tårarnes flöden!
Till lif och odödlighet bjuden
Är mänskan af Gud genom döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
