Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstantinopel med 360 skepp, men då de icke kunde tillfoga
den oöfvervinneliga staden själf någon skada, kämpade de
tappert i förstäderna och dödade så många de kunde,
hvarefter de återvände hem i triumf». I vissa enskildheter
afviker visserligen denna korta och nyktra berättelse något
från de byzantinska författarnas och Nestors mera
äfventyrliga framställning af samma tilldragelse (se ofvan sid. 21),
men den kommer måhända just därför sanningen närmare.
Så mycket ligger i alla fall i öppen dag, att Johannes
Diaconus’ normanner och grekernas Rhôs äro desamma. Det
fans intet annat folk vid den tiden, på hvilket denna
skildring kunde passa in.
Om någon icke desto mindre skulle draga riktigheten
af denna slutsats i tvifvelsmål, måste hvarje sådant tvifvel
försvinna, när vi jämföra ett par ställen hos en annan
italiensk författare, lombarden Liudprand, som från år 963
var biskop i Cremona. Han hade två gånger varit i
Konstantinopel, först mellan åren 948 och 950 som sändebud
från konung Berengar II, och åter år 968, då han
uppehöll sig där fyra månader såsom sändebud från kejsar
Otto I. Han hade altså godt tillfälle att göra sig förtrogen
med förhållandena i det byzantinska riket, och de berättelser
om sina resor, som han efterlämnat, innehålla många
vigtiga upplysningar om åtskilliga till vårt ämne hörande frågor.
På ett ställe uppräknar han de folkslag, som bodde norr
om det grekiska riket, och bland dem omtalar han äfven
»ryssarna (Rusii), som vi med ett annat namn kalla normanner».
[1] På ett annat ställe gifver han en beskrifning af
Igors olyckliga tåg år 941, hvarvid han såsom sin sagesman
åberopar sig på sin egen styvfader, hvilken just vid det
tillfället hade varit närvarande i Konstantinopel såsom den
italienske konungen Hugos sändebud och med egna ögon
hade sett ryska fångar halshuggas på den grekiske kejsaren
Romanus’ befallning. Här brukar han ungefär samma
uttryck om ryssarna, i det han säger: »Norr ut bor ett folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
