Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broder och närmaste kamrat genast missunsam mot honom
och lurar på tillfälle att dräpa och plundra honom. — När
någon af de förnäma dör, uppkasta de en graf i form af
ett stort hus, lägga honom däri och tillsammans med honom
lägga de i samma graf hans kläder och de guldarmband,
han har burit, vidare ett förråd af lifsmedel, kärl med
dryckesvaror och mynt. Till sist lägga de också den
aflidnes älsklingshustru lefvande i grafven. Därpå tillslutes
öppningen, och kvinnan dör, innesluten som hon är i grafven.»
Hvad är det nu för ett folk, som Ibn Dustah
karakteriserar på detta sätt? Ett är genast klart, nämligen att det
omöjligen kan vara något slaviskt folk, då motsatsen mellan
ryssar och slaver uttryckligen framhålles, i det ryssarna
sägas öfverfalla och plundra slaverna och till en
hufvudsaklig del förskaffa sig sitt uppehälle genom dylika
plundringståg. I Ibn Dustahs skildring förekommer icke häller
något drag, som är karakteristiskt för slaverna, hvaremot
säkert ingen kan genomläsa densamma utan att blifva slagen
af den märkvärdiga öfverensstämmelsen med det som vi
genom nordiska och västerländska källor känna om nordbornas
lefnadssätt på denna tid. Jag vill blott fästa
uppmärksamheten på följande punkter, nämligen huru enligt Ibn Dustah
deras enda sysselsättning är handel och röfvaretåg, huru de
företaga alla sina tåg på skepp, aldrig till lands, komma
som vikingar och öfverfalla andra folk (slaverna), härja
landet och bortföra innebyggarna som fångar, huru de
ständigt ligga i kif och strid inbördes, men gent emot
gemensamma fiender visa ovilkorlig lydnad och enighet, vidare
deras envig, deras resliga gestalter, deras skönhet o. s. v. —
idel drag, som vi också hos västerländska författare finna
framhållna såsom utmärkande för normannerna 22. På
nordborna passar också förträffligt in hvad han förtäljer om deras
präster och offer, hvilket t. ex. erinrar om det som Adam
af Bremen (kap. 27) berättar om det stora Upsalablotet hvart
nionde år, då man offrade både människor och djur, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
