Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
död. Nu framträdde den aflidnes närmaste slägting, tog ett
stycke trä, antände det, gick baklänges till skeppet och stack
eld på den ved, som var lagd under skeppet. Därpå kommo
äfven de öfriga med ved; hvar och en bar ett stycke, som
redan var antändt i ena ändan och kastade det på bålet.
Snart fattade elden i all veden, därpå i skeppet, så i tältet
och mannen och kvinnan och alt som fans i skeppet. Då
uppstod en fruktansvärd storm, hvarigenom elden
förstärktes och lågan uppblossade ännu kraftigare. Vid min sida
stod en af ryssarna; honom hörde jag tala med tolken, som
stod bredvid honom. Jag frågade tolken hvad ryssen hade
sagt och fick till svar: ’I araber, sade han, ären likväl dumma
människor; den som I älsken och ären högst, tagen I och
kasten i jorden, där maskar förtära honom. Vi däremot
bränna honom i ett nu, så att han oförtöfvadt ingår i
paradiset.’ Därpå utbrast han i högljudt skratt och tillade:
’Hans herres (guds) kärlek till honom gör, att vinden redan
blåser upp och ögonblickligen skall föra honom bort’. Och
i verkligheten varade det icke en timme, förrän skepp och
timmer tillika med kvinnan och den aflidne voro förvandlade
till aska. På det ställe, där det på land dragna skeppet
hade stått, uppförde de något, som liknade en rund hög,
och uppreste i dess midt en stor trästolpe, på hvilken de
skrefvo namnet på den döde och på ryssarnas konung.
Därefter begåfvo de sig bort». — Återstoden af Ibn
Fadhlans berättelse är icke grundad på egna iakttagelser och kan
därför icke hafva synnerlig betydelse.
När man genomläser denna berättelse, kan man snarare
än i fråga om Ibn Dustahs råka i tvifvel om hvad för ett
folk dessa ryssar tillhörde, som Ibn Fadhlan hade sett vid
Volga, ty de drag, han anför, göra icke ett så slående
intryck som de af Ibn Dustah anförda. Tvärtom ser
åtskilligt i hög grad underligt och främmande ut, äfven om man
fråndrager hvad som kan hafva sin grund i en orientalisk
fantasis utsmyckningar. Man kan därför icke häller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
