Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de försök, som blifvit gjorda att ådagalägga detta, äro blott
lösa gissningar, hvilka icke kunna uthärda en strängt
vetenskaplig granskning.
Men veta vi då, att de gamla ryssarna verkligen på
sitt eget språk kallade sig ryssar eller något dylikt? Om
detta kunde bevisas, då vore i sanning
antinormannisternas invändning af vigt; men det kan tvärt om visas, att de
gamla ryssarna högst sannolikt icke själfva tillade sig detta
namn. Jag betraktar det därför såsom ett stort missgrepp
af den normannistiska teorins anhängare, när de så att säga
spilla kulor och krut på bemödandet att finna spår af en
skandinavisk eller germansk stam med ett nationelt namn,
från hvilket namnet ryssar kunde direkt härledas.
Det enda bevis, som kan anföras för den åsigten, att
detta namn varit inhemskt, är det ställe hos Prudentius, som
i det föregående blifvit omtaladt, ett ställe, som tillika är det,
på hvilket detta namn för första gången möter oss. Vi erinra
oss, att Prudentius berättar, huru den grekiske kejsaren till
Ludvig den fromme skickade några främmande sändebud,
hvilka varit i Konstantinopel och hvilka, såsom författaren
med anslutning till den grekiska rekommendationsskrifvelsens
ord tillägger, »sade att de, d. v. s. deras folk, hette Rhos»;
i Tyskland upptäkte man däremot, att de voro svenskar.
Om vi närmare undersöka saken, skola vi finna, att detta
ställe ingenting bevisar beträffande det namn, som ryssarna
själfva tillade sig. Säkerligen kunde sändebuden icke
underhandla med hofvet i Konstantinopel på sitt eget språk, som
ingen där förstod; och sannolikt kunde icke häller någon
af dem tala grekiska. Underhandlingarna måste altså hafva
förts på ett tredje språk, som bägge parterna förstodo, eller
för hvilket åtminstone tolkar voro att tillgå. I alla händelser
måste det namn, hvarmed man vid det grekiska hofvet
betecknade sändebuden, hafva varit det samma som det, under
hvilket deras folk var kändt i detta tredje språk, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
