Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brukades vid underhandlingarna. Vi vilja, för att förtydliga
detta, antaga att t. ex. tyska sändebud blefvo skickade till
en indisk furste, som aldrig hade hört Tyskland omtalas.
Underhandlingarna måste naturligtvis föras på engelska,
antingen direkt eller med tillhjälp af tolk; det folk,
sändebuden tillhörde, skulle altså i Indien blifva kändt under det
engelska namnet på tyskarna »germans», och ingen skulle där
ana att de på sitt eget språk kallade sig »deutsche». Ville
nu den indiske fursten låta ledsaga sändebuden till en annan
furste, skulle hans rekommendationsskrifvelse naturligen
erhålla följande lydelse: »öfverbringarena af denna skrifvelse
äro personer, som säga, att deras folk heter germans» —
men detta skulle icke bevisa, att de benämnde sig så på
sitt språk. Om nu denna andra furste aldrig hade hört
namnet »germans», men kände tyskarna under namnet
»deutsche» eller »allemands» eller »nêmci» (det slaviska
namnet på tyskarna), skulle han sannolikt förvånas, när han
fann, att de tillhörde det folk, som var honom så väl bekant
under annat namn, och hade han anledning att misstänka
deras afsigter, skulle han må hända handla just så som
Ludvig den fromme. Korteligen, jag kan icke finna, att vi
af det i fråga varande stället hos Prudentius kunna draga
den slutsatsen, att det folk, som af grekerna kallades rhôs,
så benämnde sig på sitt eget språk.
Att de tvärt om icke gjorde det, kan man sluta af det
redan (s. 31) anförda stället hos Liudprand, där han säger,
att det folk, som i västra Europa kallades normanner, af
grekerna kallades »rusii».
Jag vågar därför trygt påstå, att de gamla ryssarna
såsom folk icke benämnde sig så på sitt eget språk. Ryssar
kallades de blott i Östern. Men är detta verkliga
förhållandet, så förlorar den invändning, som man med anledning af
namnet ryssar gjort mot deras skandinaviska ursprung, all
vigt. Ty ingenting är vanligare än att ett folk af andra
folk betecknas med namn, som det icke själf vill vidkännas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
