Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år en rad af händelser, som omöjligen kunna rymmas inom
så kort tid. På ett och samma år drifvas de varägiska
vikingarna tillbaka öfver hafvet, tvista de infödda stammarna
under någon tid med hvarandra, kallas ryssarna öfver hafvet,
dö Ruriks båda bröder »efter förloppet af två år» (!) och
lyckas två af hans följeslagar, Askold och Dir, att
bemäktiga sig Kijev. Det är klart, att här inom en kort tidrymd
olika händelser äro sammanträngda, hvilka i verkligheten
voro skilda genom ett betydande mellanrum; 862 är
sannolikt tidpunkten för den sista af dessa händelser, eröfringen
af Kijev. Och huru är det tänkbart, att de finska och
slaviska stammarna, samma år, som de befriat sig från
varägernas ok, af fri vilja skulle hafva förenat sig om ett
gemensamt beslut att åter kalla en varägisk stam öfver hafvet?
Det är i och för sig mycket osannolikt, att de tvistande
stammarna af sig själfva skulle hafva inkallat en främmande
fursteslägt. I detta hänseende förefinnes en märkvärdig
likhet emellan Nestors framställning och berättelsen om
saxarnas ankomst till Britannien. Widukind omtalar i sin
saxiska krönika, huru britternas sändebud inbjödo
fastlandets saxare att komma och hjälpa dem och herska
öfver dem, nästan med samma ord, som Nestor lägger
slaverna och finnarna i munnen: »Vi ställa detta land, som är
stort och vidsträkt och rikt på alla ting, under edert
herravälde» 61. Emellertid är denna berättelse må hända blott en
naiv, så att säga dramatiserad framställning af det faktum,
att slaverna frivilligt gåfvo sig under ryssarnas herravälde.
Men äfven om så är förhållandet, gör dock traditionen
afgjordt skillnad mellan de kort förut fördrifna vikingarna
och »ryssarna»; de senare måste hafva varit en stam, som
slaverna förut kände och till hvilken de stodo i vänskapligt
förhållande.
Sålunda komma vi åter till samma resultat som förut.
Den skandinaviska stam, som slaverna betecknade med det
från finnarna lånade namnet rus’ (»liksom andra kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
