Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk och icke blott och bart namn på en särskild afdelning
af hären. Detta bevisas tydligen af det faktum, att vi i
den byzantinska literaturen öfveralt finna namnet varangoi
sammanstäldt med namnen på andra nationer. Sålunda
finna vi ofta »franker och varanger» nämnda tillsammans,
och en byzantinsk författare, Georgius Cedrenus, talar på
ett ställe om varangerna i motsats till romaioi d. ä. de
infödda grekerna, i det han uttrycker sig: »de soldater, som
höllo vakt i palatset, både romaier och varanger»; han
tillägger att de senare äro »en keltisk nation» (!). Den för
sin lärdom berömda prinsessan Anna Komnena, som lefde i
början af tolfte århundradet, talar om »varangerna från Thule»,
hvilka hon vidare betecknar såsom de »yx-bärande
barbarerna»; hon nämner dem först i motsats till en afdelning
af den inhemska hären och därpå till nemitzoi, »hvilka äfven»,
säger hon, »äro en barbarisk nation» 74.
Det tydligaste beviset för att grekerna uppfattade ordet
varangoi såsom namn på innebyggarna i ett land finna vi
dock i ett grekiskt strategiskt arbete af okänd författare
från elfte århundradet. I detta arbete, som nyligen blifvit
upptäkt af den ryske professorn V. Vasiljevskij 75, finna
vi för första gången i en grekisk källa Harald Hårdråde
(’Αραλτης) och hans bedrifter på Sicilien omtalade, och det
tillägges, att »han var son till konungen i Varangia (Βαραγγια)»;
detta ord Varangia som hittills icke blifvit anträffadt
någonstädes, betecknar här altså rätt fram Norge, eller väl
egentligen mera obestämdt den skandinaviska halfön. I samma
arbete omtalas också, att staden Otranto i södra Italien
under grekisk öfverhöghet hade en besättning af »ryssar och
varanger, lansbärare (landttrupper) och sjöfolk» (ρωσων [sic]
χαι βαραγγους, χονταρατους τε χαι πλωιμους). Härmed
öfverensstämmer det, att vi i den af Leo af Ostia författade
krönikan om klostret Monte Cassino i södra Italien finna »dani,
russi et guálani» (med anledning af händelser, som egde
rum 1009) omtalade såsom grekiska hjälptrupper, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
