Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg I. Fornryska Personnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fno. nominativändelsen -r liksom t. ex. Throndar s. 381 är fno.
Þróndr.).
Tuky (1067) = fno. Tóki, allmänt i synnerhet i Sverge
och Danmark; TUKI förekommer t. ex. L. 285. 469 (= Dyb.
St. 113). 667 (= Dyb. U. 61). 882. 891 o. s. v. I diplom
Toko, Thuko, Tyke m. m.
Tulb (944) = fno. Þolfr, allmännast i Sverge och Danmark,
t. ex. ÞULFR L. 1120 (Ögötl.). Thoolf DS III, 459, Tholf
SRP 1295; Tolfo smst. 96; Tolffuer smst. 671; Tolff Silfverst.
D. 416. (I st. f. det ensamt riktiga Tulbov hafva några
handskrifter Tuldov eller Tuadov; genom godtycklig ändring af
den sistnämnda läsarten i cod. Laurent, upptager Miklosich i sin
upplaga af Nestor Truadov, hvilket omöjligt kan vara riktigt.)
Turbern (944) = fno. Þorbjörn; mycket vanligt i hela
Norden. Jfr Lundgren Int. 50.
Turbrid (944; cod. Laurent oriktigt Turbid) = fno. Þorfriðr:
ÞORFRIþ L. 367 (= Dyb. St. 2); jfr Lundgren. Int. 51; Zorbrid
Reich. (Isl. Þórröðr: Grislason i Aarb. f. nord. Oldk. og Hist.
1870, 129; jfr Schibrid).
Turd (944, två ggr; den ena gången med oriktig ändelse
Turduvi för Turdov, jfr under Libi; den andra i formen
Turdov, i st. f. hvilket några handskrifter hafva det oriktiga
Tudorov, genom sammanblandning med namnet Tudor = Theodor) =
fno. Þórðr, mycket vanligt i hela Norden; i runor ÞURÞR,
ÞORÞR; jfr Lundgren Int. 55.
Tury (980) = fno. Þórir, utomordentligt utbredt och
allmänt; i runor ÞURIR, ÞORIR, i diplom Thorer, Thore, Thure,
Thurirus, Thuro o. s. v. Jfr Lundgren Int. 52 f.
Ulêb (944 tre ggr, helt visst om två olika personer;
1146—47 nämnes en höfvidsman i Kijev med samma namn) = fno.
Oleifr, Oláfr, Olafr; det sistnämnda är i sagoliteraturen den
allmännaste formen af detta i hela Norden mycket utbredda namn,
liksom den också i Sverge efterhand blir öfvervägande; på svenska
runstenar träffas däremot så godt som alltid den äldre formen med
diftongen ei, till hvilken det slaviska ê svarar. Skrifsättet ULAIFR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
