Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Bosworth: The voyages of Ohtere and Wulfstan. London
1855. (Öfvers. not.)
2 Sid. 5. Denna stam, hvars namn blef öfverfördt till hela
den slaviska folkfamiljen, var slovenerna vid Donau (se sid. 7).
Att ett namn, som ursprungligen betecknat en enskild folkstam,
erhållit en utvidgad betydelse, så att det kommit att omfatta en
hel grupp beslägtade stammar, är ett förhållande, hvarpå historien
erbjuder många andra exempel. Detta är t. ex. fallet med
namnen svenskar (urspr. = innebyggarna i Svealand), den franska
benämningen på tyskarna allemands (urspr. = alemannerna i
Elsass). Äfven namnet kelter, som nu användes i så vidsträkt
betydelse, var egentligen blott namn på en enskild folkafdelning i
det gamla Gallien. (Öfvers. not.)
3 Sid. 7. I slaviska ord betecknar č ett ljud, som ungefär
motsvarar svenskt tj; š är = svenskt sj, tyskt sch, ž = franskt
j, c = ts, z = franskt z eller s i maison, ê = svenskt e med
ett kort i (halfvokalen j) framför; med tecknet ’ betecknas att en
föregående konsonant är muljerad (ursprungligen en i-aktig vokal).
Med tecknet ’ utmärkes ett dunkelt, vokalljud i fornslaviskan;
detta ljud, som de nyare slaviska språken förlorat, är dock
endast undantagsvis betecknadt i denna afhandling.
4 Sid. 12. Chronica Nestoris edidit Pr. Miklosisch
(Vindobonæ 1860) s. 9—10. Lêtopis’ po Lavrentijevskomu spisku,
izdanije archeografičeskoj kommissii (krönika efter den
laurentianska handskriften, utgifven af den arkäografiska kommissionen),
Sanktpeterburg 1872, s. 18. Nestors russiske Krönike, oversat og
forklaret af C. W. Smith, Khavn 1869, sid. 29.
5 Sid. 12. Enligt några handskrifter (t. ex. codd.
Hypatianus och Radzivillianus) nedsatte Rurik sig först i Ladoga (en ort
vid Volchov, ej långt från denna flods utlopp i sjön Ladoga) och
drog först efter sina bröders död till Novgorod. Se Lêtopis po
Ipatijevskomu spisku, izdanije archeografičeskoj kommissii (krönika efter
den hypatianska handskriften, utgifven af den arkäografiska
kommissionen), Sanktpeterburg 1871, s. 11. Bielovski, Monumenta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
