Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Churchyard» och inledde därmed en lysande rad av poetiska
tolkningar (Homer, Moore, Herder, Schiller m. fl.), som stå
oöverträffade i den ryska litteraturen. Efter deltagande i fälttåget 1812
skrev han den av Schillers »Sång till glädjen» utan tvivel
påverkade patriotiska äredikten »Sångaren i de ryska krigarnas
läger», som förhärligar Rysslands krigiska bragder och särskilt
Alexander I:s fältherrar. Den ståtliga retoriken, den fosterländska
stämningen och den klangfulla rytmen väckte med rätta en
hänförelse, som ännu i dag icke alldeles avsvalnat, då man läser
sådana verser som t. ex. minnesrunan över den även av
Runeberg besjungne Kulnev:
»Var är vår Kulnev, som med fröjd
vart tänd av kämpabranden?
Han föll, med kind mot skölden böjd
och svärd i knutna handen.
Där han sitt liv av ödet fått,
han dräps av ödets glaven,
ty där en gång hans vagga stått,
han bäddades i graven.[1]
Hans läppar viskade en bön
till modern utan klagan.
Fast flyktig, oförgätligt skön
var segersälla sagan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
