Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Arbetares och företagares begynnande sammanslutningar - De tidigaste sammanslutningsförsöken av svenska arbetsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora allmänheten låg det utan vidare nära till hands att hysa välvilja mot dem,
som ansågos förtryckta och lidande, varemot de invecklade ekonomiska
problem, som sammanhänga med industrilönernas växlingar, voro de allra flesta
ganska obekanta. Mycket ringa uppmärksamhet ägnades nog från
utomståendes sida åt sådana arbetsstridernas följdfenomen som det växande
osäkerhetstillståndet för produktionen, tendenser till minskad arbetsintensitet och lust
att kringskära arbetsledningens inflytande. Det var därför icke utan, att ej
arbetsgivarne, för vilka dessa och liknande företeelser voro bister verklighet,
befunno sig i en viss opinionens motvind, när de började röra på sig för att
med gemensamma krafter söka på sådant sätt begränsa arbetarrörelsens
framgångar, att den ekonomiska verksamhetens sanna intressen icke blottställdes.
Till denna motvind var icke arbetsgivaresidan själv utan medskuld, enär
åtskilliga dess till en början framförda önskningar och krav gingo över
klokhetens och kanske även billighetens gränser. I krigstider få ju nyktert förstånd
och kall prövning ofta vika för ögonblickets impulser, det lär heller icke få
räknas företagarne alltför mycket till last, om de agitationsmetoder och den
stridstaktik, som arbetarne systematiskt utbildade, emellanåt framkallade
kort-tänkta råd och förhastade beslut. Som sådana mindre kloka drag förtjäna
särskilt påpekas försöken att tillintetgöra eller portförbjuda fackföreningarna.
Därom hade den skånska cementindustriens skapare R. F. Berg att år 1889
utkämpa en häftig konflikt (den s. k. Lommastrejken), vilken han då lyckligen
bestod; detta hindrade honom icke att med tiden tillägna sig en helt annan syn
på dessa föreningars betydelse vid den sociala utvecklingen.1 Om samma sak
rörde sig den stora norrländska konflikten av år 1899 (ovan s. 12), där
arbets-givarnes tillfälliga framgång närmast kan nämnas en Pyrrhusseger. Jämte dessa
mera bemärkta var det en lång rad mindre observerade sammanstötningar, vilka
rörde sig kring föreningsrätten. När nödvändigheten av arbetsgivarnes
mot-organisation blev alltmera ofrånkomlig, ställde sig också alltjämt den frågan
nästan självfallet, huru fackföreningsrörelsen borde från deras sida bemötas.
Det kan rent av ifrågasättas, om de faktorer, som sålunda på olika sätt lade
svårigheter i vägen för en arbetsgivarnes allmänna organisation, kunnat
övervinnas eller åtminstone så pass fullständigt övervinnas, därest icke särskilda
omständigheter tillstött. Visserligen voro erfarenheterna redan ganska nedslående.
Att med exakthet säga, hur de konflikter slutade, vilka i tiden lågo före den
nutida statistiska redovisningen, låter sig icke numera göra. Den redan citerade
redogörelsen för arbetsinställelser i Sverige 1863—1902 (Arbetsstatistik, E:l)
finner sig kunna konstatera resultatet vid 748 arbetsinställelser av kända 1,454.
Tablån är intressant nog:
1 Se R. F. Berg, I Arbetsgifvare}rågan (Sthm 1906, utg. av Centralförbundet för socialt arbete). Jfr ock B.:s
yttrande inom S. A. F. (sid. 123 nedan).
3—272710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
