Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Storstrejkåret 1909 - Stridens viktigaste data
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
foganden för ordningens upprätthållande anmodade regeringen d. 2 augusti
förlikningsmannen A. Cederborg att med särskild uppmärksamhet följa den stora
striden. D. 7 augusti inskärpte regeringen genom en utfärdad kungörelse hos
alla vid statens verk anställda skyldigheten i samhällets intresse att oberoende av
konflikten fullgöra tjänsteplikterna. Ju längre striden varade, desto ivrigare
blevo de röster, som krävde energiskt styrelseinitiativ för fredens återställande.
Härvid var av särskild vikt den ansvarige fackministern greve Hugo Hamiltons
hållning: efter sin föregående rika erfarenhet från avtalsförhandlingar synes han
sagt sig, att ett för tidigt ingripande snarast skulle göra skada; i längden
hälsosammast vore, att krisen finge verka så långt, att en varaktig fred kunde
tänkas följa; framför allt ville han icke medverka till uppgörelse, så länge
striden direkt vände sig mot samhälleliga funktioner. D. 30 augusti bekantgjordes,
med anledning av åtskilliga till regeringen riktade framställningar om dess
medlingsingripande, civilministerns uttalande till samma dags statsrådsprotokoll, vari
bl. a. yttrades:
»att staten inför sådana företeelser och inför det hot, som man sålunda riktat
mot samhällsordningen, skulle själf göra eller främja några som helst eftergifter, bör
ej kunna ifrågasättas af någon, som verkligen nitälskar för ordnade
samhällsförhållanden. De, som öppnat denna strid, måste lära sig inse, att öfver hvarje klass står
samhället, att samhällets makt och dess intressen äro och måste vara större än de
särskilda klassernas.»
Det anförda uttalandet till statsrådsprotokollet gav i själva verket en
betydelsefull fingervisning, nämligen att först sedan de samhället direkt berörande
stridsåtgärderna återtagits, vore ett regeringsinitiativ för uppgörelse att vänta.
Den blev icke obeaktad. Efter underhandlingar mellan förlikningsmannen och
arbetarnes representanter d. 30—31 augusti, samt sedan godkännande från ett
flertal inblandade arbetsgivarorganisationer inhämtats, utfärdade
landssekretariatet d. 4 september proklamation till Landsorganisationens arbetare att som
regel från och med d. 6 september återupptaga arbetet vid alla verk och
inrättningar med undantag för de till Svenska Arbetsgifvareföreningen anslutna
(den s. k. rationella klyvningen). Sedan sålunda Landsorganisationen nödgats
gå med på att offra avtalsbrytarne, sedan härmed försöket att sätta samhället
i gungning erkänts misslyckat och reträtten från storstrejkens anfallslinje
begynt, fann regeringen tiden inne att söka medla fred. D. 12 september
förordnade sålunda Kungl. Maj:t förlikningsmannen A. Cederborg att under
samverkan med trenne andra statens förlikningsmän — K. G. Karlsson, N. G. O.
Djurklou och S. H. Kvarnzelius — söka åstadkomma dels en uppgörelse i alla
tvister mellan Svenska Arbetsgifvareföreningen och Landsorganisationen, dels
ock en överenskommelse mellan de båda sammanslutningarna om en fast
förhandlingsordning vid framtida tvisters behandling. Något resultat gav lik-
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
