Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Storstrejkåret 1909 - Stridens viktigaste data - Den sista medlingens misslyckande, konfliktens upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl varken detta eller senare medlingsförsök, men strejken befann sig numera
belt på upphällningen. D. 29 september beslöt Landsorganisationens
representantskap en ny betydande minskning av stridsfronten, och till sist kvarstod
utom de ursprungliga stridsfallen endast konflikten vid järnbruken. Lockouten
här hävdes emellertid av S. A. F. d. 13 november, samtidigt med en sista
medlings misslyckande, och därmed var den stora kampen faktiskt om också icke
formellt avslutad. — De närmare omständigheterna vid detta stridens långsamma
bortdöende förtjäna någon uppmärksamhet.
Den sista medlingens misslyckande, konfliktens upplösning.
Det sista allmänna uppgörelseförslaget i de stora konflikterna framlades av
A. Cederborg d. 9 november samt behandlades av S. A. F:s styrelse dels redan
samma dag, dels i sammanträde, d. 11—12 november. Förslaget innehöll trenne
huvudpunkter, nämligen dels om uppgörelse i ännu kvarstående
specialkonflikter, dels om förhandlingsordning, i vilket hänseende föreslogs ett omedelbart
principuttalande samt underhandlingars upptagande d. 15 nästkommande
december, dels slutligen under förutsättning, att de båda föregående
huvudpunkterna godkänts, att båda parterna omedelbart skulle skrida till praktiska
åtgärder för arbetets fulla återupptagande. Vid förslagets handläggning hos parterna
visade sig, sedan deras svar hunnit inkomma, de kvarstående
specialkonflikterna ej vålla oöverkomliga svårigheter men beträffande
förhandlingsordningen stod yrkande mot yrkande. S. A. F:s styrelse fann för sin del
oundgängligen nödvändigt att kräva, att i principuttalandet om blivande
förhandlingsordning inrycktes först och främst ett klart erkännande i den genom
stadgarnas § 23 uttryckta vedertagna formen rörande arbetsgivarnes rätt att leda och
fördela arbetet samt att antaga och avskeda arbetare ävensom rörande ömsesidigt
respekterande av föreningsrätten samt vidare ett betonande, att arbetsgivarnes
fordran, att förmän och andra förtroendemän ej skulle tillhöra
fackorganisation, icke innebure kränkning av föreningsrätten; därjämte önskade styrelsen
också få antecknad sin förklaring, att enligt dess uppfattning rätten till
sympatilockout eller sympatistrejk skulle stå öppen, därest icke annorlunda vore i
vederbörande avtal bestämt föreskrivet. Till S. A. F:s nämnda båda yrkanden ställde
sig arbetarsidan lika bestämt avvisande, och under sådana förhållanden kunde
förlikningsmannen endast d. 13 november konstatera, att även denna medling
förfallit.
Samma dag, som detta resultat meddelades, fattade S. A. F:s styrelse vid
sammanträde å riksdagshuset ett beslut, vilket kan sägas innebära den uttryckliga
io†—2727/0
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
