Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En saga om en saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag nu tänker på saken, förstår jag, att sagan, som
jag talar om, måtte ha hållit till där en hel lång följd av år
under sin fåfänga väntan på att bli berättad. Det tyckes mig,
som måtte den ha omvärvt stället, som ett moln omsvävar en
bergstopp, och gång efter annan lät den ett av de äventyr,
varav den bestod, regna ner däröver. De kom som
besynnerliga spökhistorier om brukspatronen, som alltid hade
svarta tjurar för vagnen, när han om natten körde hem från
ett gästabud. De kom som underliga sannsagor från
granngården, där skatorna förföljde husmodern, så att hon inte
vågade gå utom dörren, från kaptensbostället, där de var
så fattiga, att allting måste lånas, och från den lilla
stugan nere vid kyrkan, där det bodde en mängd unga och
gamla flickor, som alla blev förälskade i en vacker
orgelbyggare.
Ibland kom de kära äventyren ännu påtagligare, så att
säga, till gården. Gamla fattiga officerare åkte fram till
förstutrappan efter uråldriga hästar i rangliga karrioler.
De stannade kvar och gästade i veckotal, och om kvällarna,
när toddyn hade satt mod i dem, började de berätta om den
tiden, då de dansade utan strumpor i skorna, för att fötterna
skulle synas små, då de brände sitt hår och svärtade sina
mustascher. En av dem berättade hur han hade sökt återföra
en vacker flicka till hennes fästman och blivit jagad av
vargar på hemfärden, en annan hade varit med om
julkalaset, då en vredgad gäst slängde alla järparna i väggen,
därför att man hade inbillat honom, att det var kråkor,
en tredje hade sett gubben, som brukade sitta och spela
Beethoven vid ett träbord.
Men sagan kunde även uppenbara sin närvaro på ett
annat sätt. På vinden hängde ett gammalt porträtt av en
dam i pudrat hår, och då någon gick förbi det, måste han
ju påminna sig, att det föreställde den vackra grevedottern,
som hade älskat sin brors unge informator och kommit för
att se honom en gång, när hon var en gammal, grånad dam
och han en gammal, gift man. I skräprummen låg stora
högar med dokumentbuntar, som innehöll köpekontrakt och
arrendeavtal, undertecknade av den mäktiga frun, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
