Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMAKA
343
— Det är för resten en maklig förströelse —
sade Inger lugnt.
— Ja — det beror ju mycket på kavaljeren
— undslapp det Ada. Båda herrarna skrattade.
Inger betraktade väninnan, för första gången den
kvällen, tyckte Ada.
— Du kunde visst behöfva ett bad, du! —
skämtade Inger.
Champagnen kom, och med den en högre,
skenbart uppsluppnare stämning. Och när så
musiken tog vid igen, bockade sig Bengt för
sin fästmö:
— Min onådiga!–Hon tog leende hans
bjudna arm. Direktören följde exemplet, men
utan att säga något, och förde sin fru. — Ada
hade en hel del frågor på tungan, men vågade
icke framställa en enda. Bengt höll så hårdt
om henne och andades häftigt, nästan som en
drucken. Hon kände en barnsligt orimlig lust
att pressa ansiktet mot hans bröst och gråta.
— Plötsligt uppstod i salens andra hörn någon
slags förvirring. Ada hörde rop och larm.
Bengt hade hejdat sig. De sågo dit bort, där
(lansen afstannat och paren upplösts för att i
stället bilda en orolig grupp. De skyndade dit.
Direktör Broman stod midt i skaran, med sin
afsvimmade hustru i famnen. Hans skarpa, kalla
rofdjursögon sökte doktorn. — Bengt fattade nu
straxt, hvad som skett. Han hjälpte mannen att
leda, eller snarare halft bära den sjuka ut till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
