- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
158

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rade drömmande hän mot de öfver horisonten hängande röda
molntapparne.

Solen sjönk så småningom ned bakom bergstopparne i
^väster och mörkret föll på.

Redan före solnedgången hade månen blifvit synlig och
stod nu tämligen högt på himlahvalfvet, belysande
farmhuset och den lilla gruppen där framför med sitt bleka ljus.

Stjärna blänkte bredvid stjärna på firmamentet. I
fjärran hördes några roffåglars skri. Eljes var allt tyst därute
på den stora gräsmattan. Från trädgården hördes en liten
fågels klara, rena toner.

Plötsligt började en hund skälla och strax därefter
hördes hästtramp.

— Det är Piet, sade farmarhustrun och for upp ur sina
drömmar.

— Hvar har han varit?

— Du vet väl, att alla permitterade och alla till
förfogande stående boer blifvit befallda att infinna sig i Kroonstad.
Piet erbjöd sig att föra befallningen vidare till granngårdarne
och Hendrik följde med honom.

Nu sprängde också tre svettdrypande ryttare in på
gården och höllo in sina hästar.

— Blif ej förskräckt, far — jag har en olycklig nyhet
att förtälja.

— Tala, min son! Du kan väl ej gifva oss sämre, än
dem vi vänta.

— Cronje har måst gifva sig med fyratusen man.

— Hur vet du det? frågade farmaren, och hans eljes
sonora stämma klingade gäll och onaturlig.

— Redan i går kom underrättelse från Pretoria — till
kornettexpeditionen. Men ingen ville tro det, förr än det i
dag kom bekräftelse därpå.

Åter tystnade alla kring bordet.

Då svängde sig också den tredje ryttaren, en främling,
ur sadeln och gick långsamt fram till Vanheerden.

— Tyvärr kommer en olycka sällan ensam, sade den unge,
smärte mannen och hälsade vördnadsfullt åt alla sidor. Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free