Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Runebergs förebilder. 99
hvarigenom en enskild jakt, uppfattad först i Vergiliansk och Homerisk
anda, förvandlades till en sedeskildring af hela folket, som gör, att vi
måste antaga ett inflytande från de tyska hexameterdikterna och
Walter Scott på denna dikt. Äfven i Goethes Hermann und
Dorothea, fast mindre utprägladt, skymta vi en sträfvan efter miljö, i det
att figurerna äro inställda mot en bestämd tid, mot
bakgrunden af den franska revolutionen. Ännu mera gäller detta om
Elgskyttame, som är ett rent etnografiskt epos. Huru mån
Runeberg varit om att genomföra denna synpunkt, framträder just i
de mera episodartade dragen i hans dikt. Han fraoiför
representanter för olika samhällsklasser: kommissarien, den svenske
arbetsmannen och godsegaren, de finska bönderna i olika afskuggningar
och slutligen äfven en representant för tiggareståndet, så typisk för
de finska förhållandena- Och midt ibland denna skara uppträda
som en lifgifvande och belysande motsats de ryska köpmännen.
I rent tekniskt afseende erinrar Elg skyttarne närmare om Voss
än om Goethe. Voss är ju Goethes föregångare i genren. Det
egendomliga för Voss är, att han långt närmare efterbildar antiken. Det
finnes knappast någon sida, där man icke påträffar direkta lån,
tankar och bilder från en eller annan antik skald. Detsamma är
också fallet med Runeberg, i hvars Elg skyttarne epiteten t. ex. ännu
ofta bevara en främmande, antik klang; andra detaljlikheter med
antiken äro så ofta anmärkta, att jag här anser onödigt att upprepa
dem. Dessutom är Voss i sin framställning ytterst detaljerad. Han
beskrifver ofta så utförligt, att helhetsintrycket går förloradt. Man
ser icke skogen för bara träd. Som jag redan framhållit, har han
ungefär samma manér i poesien som Sterne i prosan: han är
klein-maler. Äfven hos Runeberg ligga detaljerna ofta ytterst tätt inpå
hvarandra, om det också gärna måste medgifvas, att han bättre än
Voss förstår samla dem till ett helhetsintryck. Till Goethes
olympiskt säkra skildringskonst har han emellertid ej ännu nått i
Elg-skyttarne. Hos den senare märker man inga bestämda förebilder
— det är endast en dikt i Homerisk anda; utan att låta sig
nedtyngas af de många intryck, som tränga sig in på honom, griper han
lätt och säkert ut det väsentliga draget, hvilket helt frammanar
bilden för läsaren.
Runeberg står långt öfver Voss i skildringens säkerhet och djup,
men ett sådant ställe som det ofta citerade Arons sammanträffande
med gatsoparen erinrar ännu icke så litet om Voss ofta
kälkborgerligt förtjusta nedsjunkande i lifvets småsaker:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
