Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Runebergs förebilder. 103
den är afslutad. Det är de unga tu, som ensamma finna hvarandra,
och som den främmande är känd af brodern och en son till faderns
gamle vän, följer flickan förtroendefullt sin egen känsla. Men allt detta
går för hastigt! Den unge mannen har knappast hoppat ur vagnen,
förrän förlofningen är klar. Obestridligen är det en rask flicka, som
från middag och till tedags hunnit expediera två friare. Det finnes
icke i själfva ämnet såsom i Hermann och Dorothea någon
anledning till denna skyndsamhet, såsom också åtskilliga forskare
påpekat. Dietrichsson och sedan flere med honom hafva visserligen
framhållit, att denna hastiga afslutning just låg i diktverkets mening.
Det gällde för Runeberg att visa, säga de, att endast den blixtsnabbt
uppflammande kärleken var något att bygga på för framtiden,
endast den utgjorde en grund för den äktenskapliga sällheten.
Runeberg själf lär ha gillat denna tolkning. Det är högst troligt, att
detta varit Runebergs tanke — han har, såsom ofta påpekats, i flera
andra dikter gjort sig till tolk för denna uppfattning, t. ex. i Den
enda stunden, där den så underbart vackert finnes uttryckt. Ännu
sannolikare blir det, om man erinrar sig, huru högt Runeberg ställde
Almqvist, hvilken ju i hardt när alla sina arbeten uttalat den
tanken, att endast ett äktenskap ingånget utan alla konventionella
bi-hänsyn, af tycke, vore ett verkligt äktenskap. Likaså erinrar
kärleken i Hanna allt för tydligt om Romeos och Julias hastigt
uppflammande passion, för att man skulle kunna draga denna tolkning i
tvifvelsmål. Men denna tolkning förklarar dock icke saken. Äfven
den blixtsnabba kärleken behöfver dock någon tid på sig — har en
historia längre än en halftimma. Och om äfven de unga strax varit
på det klara med sina känslor, skulle icke den gamle åtminstone
vänligt bedt dem besinna sig ännu några dagar, innan de lofvade sig
för evigt åt hvarandra? De hafva ju hela sommaren på sig för att
öfverväga och fatta beslutet, och själfva äktenskapet hägrar ännu i
ett aflägset fjärran — ett skäl mera att icke skynda med det
bindande löftet. Den enda rimliga förklaringen på den brådstörtade
upplösningen i Hanna utgör därför den blinda anslutningen till Goethes
Hermann und Dorothea. Runeberg med sin fina retoriska blick har
tjusats af den mästerliga koncentreringen i denna dikt, och han har
af begäret att göra något i samma stil förts ett grand längre än
som strängt taget varit önskvärdt.
Mellan den första och den andra perioden af Runebergs
skaldskap finnes ingen djupare klyfta. De glida omedelbart öfver i hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
