Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto von Friesen, En gammalsvensk dikt med regelbundet trokeiskt versmått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kn gammalsvensk dikt med regelbundet trokeiskt versmått 223
alltings fåfänglighet, det världsligas labilitet, obeständigheten i
jordisk ära och upphöjdhet, får i strof 1 ett ojämförligt mycket
fastare och omedelbarare uttryck i den latinska (L) än i den svenska
texten (S). I den svenska viker grundtanken undan och återges endast
matt och famlande. Det är uppenbart, att formella svårigheter
härtill äro vållande. Uttrycket wnäer sölene är tydligtvis en kalkering
på nil sub sole, icke tvärt om. Följdriktigt fortsätter L. i strof 2
med en fråga: "Är du då blind (född) eller ha dina ögon beslöjats,
och har blindhet slagit dig, trots det dina ögon stå öppna, då du
icke ser det jordiskas intighet och förskräckes däröfver?" S. har
icke rätt fattat tankegången utan gör en utvikelse i vanlig
predikoton, uppenbarligen med utgångspunkt i oculus, om våra sinnens
obekvämhet för det goda och benägenhet för det onda. I str.
3-fortsätter L. med att framhålla, att det är fåfängt att samla skatter
och rikedomar. Dem får man ej med sig i döden, men där får man
något annat, som man här i lifvet ej velat ägna en tanke. S.
använder en sannolikt oursprungligare, i hvarje fall för sammanhanget
mindre expressiv bild: "tror du att dina hopade skatter i nödens
stund (=då du dör) skall vara dig ett tryggt ankare?"1 Ofvan på
denna fråga hänger den korrekta motsvarigheten till tanken i
Nequa-qiiani etc.: ney när tu etc. alldeles i luften. — I strof 4 är det
underliga "(matkar äta...) senor ben och tendher" en af
meter-och rimnöd framtvingad parafras af " (vermes carnem deuorant) simul
atque venas".
Det anförda är nog för att visa, att S. är en — visserligen
fri — öfversättning af L., något som man ju f. ö. är benägen
att a priori antaga. Möjligen kan L. på ett eller annat ställe hafva
i den affattning, som legat till grund för öfversättningen, haft en
formulering, som något afviker från den i P. C. bevarade. Så
mycket är säkert — det framgår såväl af L:s klara och
sammanhängande resonemang som af den svenska öfversättningen —, att
Dreves* förmodan i Ànalecta hymnica 45 p. 158, att L. endast är
ett fragment, ej kan vara i hufvudsak riktig. Möjligt är däremot,
att i L. slutstrofen (7) saknas. Ett moraliserande råd af den artr
1 Man bör med Noreen läsa ij för ey.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
