Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 125
tar, att denna dikt tillkommit efter handskriftsversionen af Medea.
Han bygger detta därpå, att i handskriften (A. 1, sista scenen)
förekomma tvänne rader, hämtade ur Rustan, som i den tryckta
texten utelämnats:
Och himlen, då hans mordskott falla.
Syns rodna för sin oförrätt.
Spastaras död (första editionen) slutar som bekant med raderna:
Och himlen, då hans viggar falla
Skall rodna för sin oförrätt.
"När ett halft år senare Medea skulle lämna prässen", säger
Warburg, "kunde ej gärna samma tanke där återupprepas. Därför
är den där struken".
Jag vill tillåta mig anföra ytterligare ett par skäl för antagan-
det att handskriften af Medea tillkommit före Spastara.
I skildringen af jordbäfningen i Spastara förekomma följande
rader:
Darrande jordens inälfvor braka;
Dess grundvalar skaka,
Hon vrålar, spyr eld — nu öpnar hon sig–––––
Vi igenkänna här Medeas åkallan af underjordens makter:
Jorden spyr eld! Dess grundvalar gunga!
Hon ryter! Hon öpnas! Jag Hecate ser!
Jag erinrar om att jag visat dessa rader vara en nästan orda-
grann öfversättning af de ord Medea yttrar i alldeles samma situa-
tion hos Longepierre.
En annan jämförelse för till liknande resultat. I första aktens
andra scen förekommer som bekant en orkan vid stranden, där
Akastes flotta ligger: "Acastes Flotta slites från sina ankare.
En del af Skeppen förgås mot klipporna. Några brinna up genom
Askan och kören siunger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
