Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift 127
parnassens öfverste verkar något öfverraskande. Anledningen torde
väl närmast ha varit, att Leopold i en efterbildning af Bürgers
"Troheten" företagit en rätt betydlig förändring och att Bürger
sålunda haft skäl att straffa honom härför.1
Slutklämmen i tvekampen, då Polyhistrio anf allés af en häftig
nysning, som spräcker hans hjärna och låter hans själ i form af en
loppa sälla sig till Castalias våg och där drunkna, var ju väl drastisk.
Den bibehölls emellertid äfven i omarbetningen, men försågs med
en ursäktande not; därvid till försvar anföres Leopolds titulerande
af Enbom som en loppa.2
Rimthussiadens stridspersonal är vida talrikare och vida mera
representativ.
Wieland utmanar Asteriscus Stjernstolpe, som får redogöra för
sina bedrifter såsom Popes, Blumauers och Wielands egen
öfversättare. Deras samtal slutas med vänskap och de vända sig till
hvar sin här.
A andra håll går det blodigare till. Fabelförfattaren Archilochos
fäller Riddaren Hans, Paidax faller för Aesopos (— möjligen
anspelning på att båda voro puckelryggige); Ehrenfjant dödsknäppes
i denna omarbetning af Bürger, som sålunda får nöja sig med en
mindre celeber motståndare. Lindvurm sträckes till marken af
lustspelsförfattaren Gozzi. Och Rephanus-Blom blir — antagligen
till tack för sin nog dillettantmässiga Afhandling om Svenska
Vitterheten före von Dalins tid och de där förekommande
anmärkningarna mot Stiernhielm —jagad af denne. Mot Amarulli står tjusaren
Bellman, mot Idegran Menander, mot Trasenbergarnes flock Homeri
episka flyglar.
En utförligare och ganska elak skildring ägnas Bernardo den
unges (Beskows) kamp med Svanen från Arno, Petrarca, liksom
han en Lauras besjungare. Det talas om hans sprättande steg,
rosiga läppar, läspande tal, mjölkiga fingrar, han kallas "mun-
1 Lindbergs anmärkning.
2 T. o. m. i Sv. Litteraturtidnings anmälan klandras detta osmakliga slut.
Redan i Polyfem I: 30—31 hade begagnandet af ordet »loppor» ursäktats med
åberopande af Leopolds exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
