- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
222

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222 Sverker Ek

niscens därifrån. I början af samma Alpins sång talas det nämligen
om "long gräss which whistles in the wind." Detta sker i en
grafsång öfver den fallne Mörar. Skildringen där af grafplatsen
och de efterlefvandes sorg har nog i det hela haft en viss betydelse
för Kellgrens graffantasi.

Detta motiv, som litteraturhistoriskt sedt har sin egentliga
utgångspunkt i Grays "Kyrkogårdselegie" och dess efterbildningar (en
sådan finns i fjärde sången af Les Jardins), är ej heller nytt i den
svenska dikten. Lidner sjunger ju i "Medea" till den i striden
fallne: "En skönhet, ung och fri, skall till din graf med rosor gå".
Sjöberg meddelar i St. P. 1783 n:r 126 en svag och ofullständig
öfversättning af slutépitafen i Grays dikt, som han sedan
fullständigt skulle tolka under titeln "Kyrkogården i Lindesdala". Ännu
märkligare är Clewbergs "Höstsång", intagen i det af Kellgren
redigerade 4:de bandet af Utile Dulcis "Vitterhetsnöjen" 1781, men
känd af Kellgren redan från Åbotiden. På en höstpromenad på
"landtbygden" fantiserar skalden här om sin egen graf (direkt
inspirerad af Gray i denna liksom i de två följande versarna):

En otäljd sten min mull skall hölja,
En lind skall denna stenen dölja,
Här skall ej resas någon stod.
Men vill man mig en grafskrift gifva,
Må man i barkens yta skrifva:
»Mot vännen öm, mot usla god».

Kellgren har ju gett sin skildring en långt mera gripande
energi, men uttrycket "en otäljd sten" ger tydligen vid handen,
att hans fantasi delvis utgått från detta ställe i Clewbergs dikt.

Med graffantasin slutar Timons tal, och då heter det:

såsom hafvets dyning efter stormen,
Yar svallet af hans själ.

Att så jämställa själsrörelser med naturstämningar är ytterst
vanligt hos Ossian. Så tillfrågas Alpin: Why complainest thou, as

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free