Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 231
"La poésie dramatique a pour seul but le plaisir des spectateurs."
Nyttan, som poesien borde bereda, kunde vara af två slag: dels
fattade man den intellektualistiskt; poesien borde bibringa kunskaper
i en angenäm form; dels fattade man den moraliskt, poesien borde
genom att förhärliga dygden och vanställa lasten inge kärlek till
dygd och afsky för last. — På flera ställen diskuterar Neikter
spörsmålet om poesiens intellektuella och moraliska inverkan. I
afhandlingen om den tragiska poesien har han ett särskildt kapitel om
skådespelens nytta eller skada. Många människor, framhåller han och
syftar väl därvid närmast på Rousseau, ha ansett teatern för ett
ruttnande träsk, hvars dunster förgiftade hela den moraliska
atmosfären. Äfven erfarenheten lär, att teatern sällan är en dygdeskola.
Ofta förlöjligar den dygden, men skildrar lasten i en tilldragande
dräkt. Detta bevisar likväl ingenting, ty allt, t. o. m. religionen,
kan missbrukas. Man bör ej fråga, hurudan teatern är, utan
hurudan den borde vara. Begäret efter nöje tillhör människan och vi
vilja ha ombyte i våra nöjen. "Skulle derföre Theatren icke äga
någon annan nytta, än at i stora och folkrika städer minska hopen
i Spelklubbar, Fröijas samt Vingudens Capeller, borde han ådraga
sig en klok regerings upmärksamhet. Man gifver leksaker åt barn
at afhålla dem från något värre."
Neikter anser vidare, att dramat tillfredsställer vår vetgirighet.
Af brist på egen erfarenhet gå vi till historien, men där finna vi
icke mycket som tilltalar vår rättskänsla. "I Fablernas rike hos
en Virgilius, Ovidius och Tasso segrar altid dygden; men hos en
Thucydides, Tacitus och Hume, trampas den allestädes af lycklige och
tiltagsne missdådare. Man träffar också hos största mängden
Häfdatecknare föga annat, än lärda undersökningar om antalet af roddare
på Ullyssis skepp, om rätta stället af det gamla Upsala, om
belägenheten af et uråldrigt Börköö, om beskaffenheten af Ragnar Lodbroks
underkläder, och mera dylikt; men driffjädrarne til de händelser,
som skakat eller kullstjelpt mänskliga samhällen, har man öfver
hölgt med alt möjeligt mörker, förmodeligen i samma afsigt, som
Schyterne utstungo ögonen på sina trälar, at de mindre tankspridde
måtte draga deras handqvarnar. Hvad blir således af Historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
